Inre motivation
Höstlovet är här, dvs från fotbollen. Igår den sista "officiella" samlingen i A-laget på att tag. Henrik gav sin syn på säsongen, vad har vart bra och vad hade gjorts annorlunda om vi fick spola tillbaka tiden. Ett bra snack tycker jag och Henrik tog upp mycket av det som jag vet att några i laget också haft synpunkter på.
Mycket togs upp och Henrik pratade lite om inre och yttre motivation hos oss som håller på med fotboll.
Man kan skilja på inre och yttre motivation. Inre motivation är oftast starkast, och kommer från den egna viljan att uppnå någonting. Yttre motivation skapas av utomstående förhållanden, t ex att tjäna en summa pengar eller ökad social status om du blir befordrad eller berömd.
De som har en inre motivation är såklart de som har bäst chans att utvecklas till bra fotbollsspelare. Många i vårt lag har denna "inre" motivation, skulle kunna nämna många men jag tar Ivan Levoshko som exempel. Ivan är kanske den, som på hösten, utvecklats mest i vårt lag om du frågar mig. Mycket av det kommer från att han själv vart och tränat mycket, utan laget, fått en drivkraft att själv vilja förbättras och tycker att han behövt träna mer än vad de "ordinarie" träningarna erbjudit. På våren tror jag ärligt inte att Ivan hade denna inre motivation och några matcher i division fem tyckte inte jag att han stack ut, men på hösten såg han mer och mer ut som en bra division tre spelare med potential för mer (om denna utveckling fortsätter nästa säsong). En mer ödjmuk spelare med förståelse vad det krävs för att utvecklas och även en vilja att lägga ned den energin.
Vissa har mycket "talang" som det så felaktigt kallas gratis, men den största talangen enligt mig är den att hela tiden vilja träna och utvecklas, aldrig stanna och vara nöjd, och att även i de enklaste av fotbollsövningar hela tiden jobba utifrån sig själv och göra saker så bra som möjligt hela tiden, göra allt 100%. Ha en "inre låga" att förbättras. Det i kombination med en vilja av stål för att vinna och göra de uppoffringar som krävs i livet utanför planen tycker jag är en underbar kombination. Social kompetens skulle jag också vilja påstå är viktigt.
Ett omvänt exempel som jag kan ta där är bröderna Wallgrens i Trönö. Härliga personer och jag gillar dem allihop sedan min tid i Trönö. Roliga killar och alla skulle de med den "talang" jag talar om här ovanför gått långt som fotbollsspelare. Hade Thomas och Tommy haft den hade de säkert fått chansen i allsvenskan och skulle den yngste, Magnus, helt plötsligt få den skulle han fortfarande ha chansen högre upp i seriesystemen. Men denna talang är ju den svåraste att plötsligt finna. Man kan vara naturligt snabb, fått en gåva/fantasi att se snabba lösningar på en fotbollsplan, ha lätt för att lära sig hur man träffar en boll i ett skott för att den ska skjutas iväg så hårt som möjligt o.s.v. Men har man inte den inre viljan/motivationen att ta till vara på detta och se hur långt man kan nå med dessa färdigheter, träna, utvecklas, då stannar man i Hälsingland och kanske kan man vinna stjärnligan i Kuriren någon gång...Inget fel med det, man kan ju vara jäkligt lycklig ändå, fotboll är ju inte det centrala i universum för alla personer. Vissa är nöjda, trots förtusättningar att nå mycket längre, med att vara kvar här i krokarna.
Jag tycker själv att jag för det mesta i mitt liv (några år i tonåren hade den kunnat vart bättre) haft den inre motivationen att bli så bra som möjligt men inte givits de "rätta" förutsättningarna eller gåvorna som några av t.ex. Wallgrenarna, jag är mer en träningsprodukt. Jag har dock en fallenhet att bli bra vän med bollar, men detta räckte bara till att bli en skaplig division två spelare...
Läser detta i dagens Aftonbladet och detta tycker jag också visar på en "inre" motivation, Durmaz från MFF efter förlusten mot Austria Wien:
– Vi är några stycken som står kvar efter varje träning och nöter: jag, (Daniel) Larsson, (Mathias) Ranégie, Wilton (Figueiredo) och Jiloan (Hamad). Men det borde vara fler som gör det, som har den motivationen.
MFF hade 13-6 i hörnor och flera frisparkar i bra läge, men samtliga blev resultatlösa.
– Det känns som vi borde vara farligare där. Jag vet inte vad det beror på att vi inte är det, säger Jansson.Man behöver träna extra också på fasta situationer, menar Durmaz.
Då så, träna på!
Tjingeling!
Framtiden
Jag grät, bokstavligen talat, ut lite lördagkväll med några lagkamrater (sånt som bara kan hända en lördagkväll =))
och nu börjar jag sakta men säkert se på framtiden med ljusare tankar.
Mitt knä känns redan så pass ok att jag kan gå utan att halta med det. Ett löppass inom tre veckor är mitt mål. Att bara springa rakt fram i ett tempo är inte som att spela fotboll och jag hoppas verkligen att det kommer att fungera.
Inget bestämt inför nästa säsong ännu för min del. Förutom att matchtröjan stannar i taket...
Laget som vann mot Rengsjö senast gav mig verkligen hopp inför framtiden. Att vi äntligen har hittat SFFs naturliga vänsterback i Fredrik Stenberg, 15 år, det såg jag redan i första matchen han var med i SFFT tidigt i våras och nu bekräftade han det. Förutom att Viktor Roos snurrade med honom friskt en gång så klarade han de flesta situationer mot namnkunniga spelare i Rengsjö med bravur. Vågade också fylla på i anfallen som en "modern ytterback" som det så fint heter. Och på andra sidan backlinjen Måns Ekholm, som just började första ring på gymnasiet och var kanske ännu ett strå vassare, kul!
Och på mitten Spång och Terje, unga killar som båda visar att de klarar sig mot bra division tre motstånd.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om ålder, en bra spelare är en bra spelare oavsett ålder men dessa grabbar har såklart en ljus framtid då de kan utvecklas mycket och lära sig mycket ännu, då tror jag inte att division tre är taket för någon av dessa.
Sedan gjorde alla andra ungtuppar också en bra match. In med 3-4 "rävar" till nästa säsong och vi kan ta upp kampen om seriesgern på allvar. Dock såklart tidigt att prata om sådant då jag inte alls vet hur truppen ser ut nästa år.
Jag hoppas verkligen att Henrik blir kvar som tränare, allt annat skulle i mina ögon vara ett stort misstag av klubben. En mer ambitiös, intresserad och tänkande tränare blir svår att hitta. Dessutom har Henrik en ständig lust att lära och är inte fast i något fack, han har lärt sig mycket år och är såklart revanschsugen.
Helsingborg svenska mästare, grattis till dem, även om jag såklart hoppades på Gefle in i det sista =)
Mitt Manchester mot Nåjdes manchester i rejset för att vinna i England, kan ju bara gå på ett sätt....
Tjingeling!
Idag gråter jag lite
Jag har många gånger nämnt hur glad jag är att mina knän hållit i alla dessa år. Många är de spelare som jag spelat med som haft problem med sina knän, en orsak till varför många har fått lagt skorna på hyllan. Men inte jag, tills nu.
Jag är lite bitter över hur skadan uppstod. Den enda gång som jag denna säsong inte kunde finna glädje i att sätta på skorna och spela, vad jag än sa före match så var det inte roligt att åka till Bergsjö och spela samtidigt som jag skulle försöka vara ledare, med tolv spelare där sms:en om ständiga återbud hade haglat hela morgonen. På Lördagen hade vi i a-laget blivit ett division fyra lag, jag hade inte kunnat hjälpa till på planen, bara det hade såklart redan fått mig att bli nere och förstört helgen. Jag är helt övertygad om att jag, om jag hade vart taggad till 100% istället för 50%, klarat mig från denna skada.
Då hade jag, som jag oftast gör, hoppat in i denna duell med dobbarna före, som så många gånger förut. Ett gult kort, ett helt knä. Nu hoppade jag in i duellen på ett schysst, mesigt sätt med helt fel inställning och knät fick ta smällen istället för mina dobbar. För hur mycket skit/beröm jag fått för att alltid gå in i dueller tufft/bryskt/fegt/fult så har alltid orsaken vart att skydda sig själv. Samma sak som i nickdueller, högst armbågar klarar sig från att få en armbåge själv på näsan eller huvudet, ibland blåser domaren och ibland inte, vinna duellen och klara sig själv från skada betyder allt.
Men inte denna gång. Inte i Bergsjö. Inte mot en spelare på 100+ som hade den "rätta" taggnigen. Surt. Jag fick smaka på min egen medicin. Jag fick det bekräftat än en gång, inställning är allt.
Nu är det över. Den feta damen har sjungit. Det kommer att bli tufft. Jag har alltid spelat fotboll, vad ska jag göra nu? Det kommer att bli oerhört svårt för mig, det kan jag direkt erkänna. Jag kommer inte som så många andra verkat kunnat göra bara gå vidare med sina liv. Jag kommer att ha abstinens, svåra. Jag måste gå på någon sorts avgiftning, detox. Spela fotboll är det enda jag kännt att jag har ganska bra koll på i mitt liv. Där jag hittat energin till mitt övriga liv, ett andningshål. Min identitet är starkt knutetn till fotboll, nu kommer det att försvinna och jag är orolig över vilken människa jag kommer att bli när jag inte kan spela fotboll. Allt detta låter löjligt för många, vafan du är 34 år och har åkt ur disivion tre med ditt lag och har haft hälsenssmärtor 70 % procent av årets matcher och träningar.
Det skiter jag i, att spela fotboll är det roligaste jag gjort i mitt liv, och på något konstigt sätt har det vart så även i år.
Idag gråter jag lite men imorgon är en ny dag och livet måste gå vidare.
Tre tjejer här hemma kommer att se mycket mer av mig, det är positivt. Kanske hinner jag göra något med huset, fiska, spela gitarr, ta en spontanfylla en fredagkväll, hitta tillbaka till vänner som jag försakat p.g..a. fotbollen.
Det värmer oerhört att många i klubben, i laget och andra som sett mig spela i år tycker att jag ska försöka fortsätta spela, komma tillbaka. Det betyder att jag inte slutade som en kass spelare som fick spela för att han alltid gjort det, jag kunde ända till slutet bidra, det är viktigt för mig. Tack tll er som sagt snälla saker.
Jag vill såklart fortsätta med fotboll på något sätt. Jag vill bli en grym tränare, gå den utbildningen, testa mina ideer på ett lag, mina erfarenheter. Jag vet att man kan får en del av den känslan efter segrar även som ledare på sidan, känslan av att var med i ett lag. Euforin efter segrar. Jag vill vara med när hissen vänder, när vi tar upp kampen om att bli nr.1 i Hälsingland igen.
Men idag gråter jag lite. Det känns som en skilsmässa från någon man levt med i hela sitt liv.
Ett stort tack till Per Svensson som ordnade så att jag snabbt fick svar på hur mitt knä mår, och tack för att du vill hjälpa mig tillbaka. Inget står skrivet i sten. Men just nu är allt över. Tröjan med nr Fjorton får stanna i taket denna gång.
Jag fortsätter blogga, i vilken roll är jag fortfarande inte säker på.
Ett ljus i mitt fotbollsmörker just nu var dagens seger över Rengsjö på hemmaplan. Med en snittålder på 19,5 år vinner vi sista matchen för i år med 1-0. Fredrik Stenberg och Måns Elholm ytterbackar i matchen, båda har just fyllt moppe, på mitten härskade Terje 17 och Spång 18 och alla gör det riktigt bra. Det finns stora hopp inför framtiden. Matchen borde till målchanser sett slutat 6-3 då vi bränner massor av lägen och rengsjö skapar också många chanser men får inte dit bollen, mycket tack vare en storspelande Skhiri i mål. Ivan gör vårt mål fint framspelad av radarpartner Holm som med en chipp friställer Ivan.
Laget:
Skhiri
Måns Simon Adde Stenberg
P Terje Spång Tommy
Ivan Holm
Bänk: Danne A, Alex B, Felix L
Vi fick hurra det sista som hände på Åsen i år, riktigt skönt.
Nu gäller det för klubben att jobba med truppen inför nästa år.
Stommen i denna trupp måste bli kvar samt kryddas med de unga spelare som spelade idag. Sedan hoppas jag att det värvas 3-4 spelare med spetskvalitee som kan gå in och göra skillnad på planen.
3-4 "färdiga" spelare som vet vad som krävs för att vinna matcher. Vinna division fyra hoppas jag bli det uttalade målet nästa år, men att vinna en serie och kanske ett kval är aldrig lätt. Men utsikterna är ändå goda om man tittar till matchen idag samt fantiserar om 3-4 spelare i Söderhamnsområdet som finns och som har den rätta kvaliteen.
Men som vanligt blir det väl huggsexa om spelare. Trönö, Bergvik, Ljusne och vi, alla lag i närområdet, ska vi alla försöka vinna serien tror jag att Strand eller något annat hudiklag, Delsbo kanske, vinner den istället. Varför inte hitta en lösning där alla de bästa spelarna som vill, i Söderhamns Kommun, spelar i samma lag? Och som man kunde läsa i tidningen idag så har ju SFF södra Hälsinglands bästa fotbollsarena, så varför inte göra det i centrum av alla byar/städer, i Söderhamn?
Den som lever får se, hoppet är ju det sista som överger en....
Tjingeling!
Seriens drömelva
Mattias Andersson (Hille)
Jon Pettersson(RSK) Janne Olsson(IK Huge) Mikael Thuresson(SFF) Christian Fagerhov(Edsbyn)
Anders Sundberg(Hille) Jonatan Partin(Edsbyn) Alex Viiri(Heby)
Kristoffer Brännström(Selånger) Wallace Da Silva(Sjötull) Ahmad Kreis(Selånger)
Avbytare:
Tobias Molin(Huge), Erik Wästman(Rengsjö), Emil Johansson(TIK) Omar Gudji (Brynäs) Oliwer Widahl(Edsbyn) Per Nyman(Sunds IF) Meda Makaya(Huge)
Bubblare
Simon Åberg (SFF), Emil Oremo (TIK), Alen Bahonjic (RSK) Martin Lindbom (Heby) Marcus Blomkvist (Hille) Faton Buzuku (Selånger) Robert Lundström (SFF)
Hinner inte kommentera uttagningarna mer då barnen ropar...på återhörande,
Tjingeling!
Inte mycket kvar av säsongen
Röntgen visade inga frakturer i knät men om det är något ledband eller dyligt som tagit stryk vet jag ännu inte. Svullnaden gör rörligheten i knät obefintlig och jag är handikappad. Tur att Bob kom och förgyllde min dag idag =)
Fotboll är en lagsport men nedan summerar jag min personliga säsong och vad jag personligen lyckats med ...Jag är naturligtvis inte på något sätt nöjd, fotboll är en lagsport och vi har åkt ur division tre, skitsamma hur många poäng spelare har gjort när inte laget kunde skrapa ihop tillräckligt för att hålla sig kvar. Men jag har bokfört poängen och kan ju ändå redovisa dem här, alltid någon som är intresserad...
SFFs A-lags poänliga tävlingsmatcher
(Serie div. 3 + DM) t.o.m. 2011-09-20
Topp 3
Mål + Assist
1. Robert Lundström 5 + 4 = 9
1. Simon Åberg 5 + 4 = 9
1. Benny Dahlin 4 + 5 = 9
2. Niklas Holm 4 + 4 = 8
3. Pontus Olsson 4 + 2 = 6
3. Ivan Levoshko 5 + 1 = 6
I nio utav årets tävlingsmatcher har jag inte spelat en enda minut p.g.a. mina hälsenor och med det i åtanke har min poängskörd vart över all förväntan. I fem av årets matcher spelade jag vänsterback och i resten defensiv mittfältare.
Anmärkningsvärt och en del av varför det inte gått så bra i år för laget är att jag i seriespelet är delad skytteligaetta med P, Ivan, Holm och Lundström på fyra mål...Ifjol tror jag Holm gjorde 17 och Lundström upp emot 10. Nu är det såklart inte Holms fel, spelar laget bättre skapas också fler chanser att göra mål men visst har Holm också haft mycket stolpe ut i år, tänker bl.a annat på Trönö hemma då han sköt stolpe stolpe ut i slutminuten. Men en Holm i fjolårs "stimm" hade garanterat gjort några mål till, ett till hade han gjort mot Sund senast i alla fall. Hoppas Holm är jäkligt sugen att visa i fyran vilken bra målskytt han är, 30 baljor där borde inte vara omöjligt om han är i superform =)
Två avstängningar hann jag med i vanlig ordning, sex varningar är nog det snitt jag brukar ligga på en säsong. Nu blev väl snittet något högre då jag spelat färre matcher än vanligt, någon som säljer lite snabbhet?
Återkommer snart med personliga reflektioner om säsongen i stort.
Träning Måndag och Torsdag denna vecka sedan ska vi avsluta snyggt mot Rengsjö på Lördag.
Den som inte visar en rak rygg på matchen och en härlig inställning ska få min krycka upp i %¤&/&
Tjingeling!
Helgen som Gud glömde
I lördags fick jag från läktaren, aavstängd, se SFF ramla ur division tre mot Sund efter förlust med 1-2. Mycket besvikelse och mörka tankar förstås. På Söndagen åker SFFT till Bergsjö, ingen kort resa direkt för att vara division fem, med 12!?! tillgängliga spelare. Matchen var min som ledare och samtidigt måste jag såklart spela då vi har så många återbud. Planen var som en leråker och den klart sämsta jag spelat på i år och även några år tillbaka. Efter några minuter skadar sig vår toppforward Alex och efter ca 10 minuter slänger jag mig in i en 50/50 duell med den största människan i Bergsjö, han träffar mig illa och jag känner genast att något är knas i knät. Haltar vidare hela matchen men efter dusch om hemfärd kan jag inte ens stödja på benet. Idag ser det ut som om jag stal matchbollen och stoppade in den i knät och ringer och hoppas på snar läkartid...
Matchen förlorade vi till råga på allt i en tillställning som nog de flesta redan glömt...eller förträngt. Spångs två mål det enda positiva vi kan ta med oss.
Jag har aldrig haft något större problem med några knän men det vore väl tamefan typiskt om jag drar på mig en knäskada i en match som inte kändes glödhet i Bergsjö med vårt andra lag. Surt sa räven. Har jag tur är det bara svullet och gör ont efter smällen men eftersom knät känns jäkligt instabilt har jag på känn att det kan vara något värre....
Kan det vara någon däruppe som ville ge mig ett tecken att nu får det vara nog, sluta spela! Jag har fått några sådana tecken förut men slagit dövörat till...nu har jag bättre hörsel.
Edsbyn vann dm och det måste ses som välförtjänt då de i mina ögon vart bästa hälsingelag i år förutom Hudik FF...
Ska i ett kommande blogginlägg ge min syn på varför det gått så illa i år, inget facit men de teorier jag har om varför det gått som det gått denna säsong.
Nu ska jag till doktorn..
Tjingeling!
Division fyra 2012 är verklighet
I dagens match hade vi behövt vinna mot Sund samtidigt som Avesta inte fick vinna mot Sjötull.
Vi gjorde en mycket fin första halvlek mot Sund och att det stod 0-0 i halvlek är ett mysterium då jag räknade till 7- 1 i chanser till oss och då är tre av dessa chanser riktigt, riktigt klara där man nästan kan kräva mål. Sunds chans är ett skott tio meter utanför straffområdet som går två meter utanför...bra halvlek spelmässigt.
I andra halvlek får vi tidigt utdelning och Holm gör mål i ett friläge, framspelad av Tommy om jag såg rätt. Stor glädje men tyvärr blir vårt mål startskottet på en sämre period från vår sida samtidigt som Sund höjde sin nivå ett snäpp. De började skapa lägen och 1-1 efter ett fint inspel och ett hårt volleyavslut var då rättvist. Vi måste gå för seger och går över till 4-1-2-3, full fart framåt. Ivan halkar i ett friläge från kanten. Anfallen böljar fram och tillbaka och när Pontus drar ett hårt skott en centimeter över ribban i minut 90 ger han en bild av hela vår säsong, ofta nära men allt som oftast inte tillräckligt nära. Istället kontrar Sund in 2-1 och division fyra är klart.
Avesta vann mot Sjötull så en seger hade inte hjälpt, en klen tröst. Med dessa resultat blev det också klart att grannbyn Trönö också hamnar i division fyra nästa säsong. Edsbyn, som sett ut som ett riktigt topplag hemma på hösten, krossade Trönö igår med 5-0.
En tung säsong för alla oss i Söderhamns-hörnan.
Är det bara jag som hör samarbetsklockorna ringa?
Imorgon bortamatch mot Bergsjö för mig som var avstängd i dagens match...
Tjingeling!
Dagen efter igår
När vi mötte Heby borta sa en reporter till Henrik att han inte hade sett ett bättre spelande lag än oss där på 10 år..hur många poäng det gav? Noll.
Jag byter mot detta varje dag i veckan, varje.
"Ingen begär att vi aldrig ska göra misstag. Men när vi passar fel eller när vi misslyckas med något måste det brinna i oss och vi måste slita som djur, kämpa och visa alla de som tittar på oss att vi faktiskt bryr oss, att vi inte viker ner oss.
Och att vi är ett lag.
Man talar ibland om att visa hjärta och det kan vara en klyscha. Men den rymmer sanningar.
När jag tittar på idrott är det just det jag vill se – idrottare som brinner och visar engagemang. Och det oavsett hur det går för dem i matchen"
Ikväll träning igen, packar ned känslan efter Heby matchen i ryggsäcken och tar med den i laddningen mot Sund borta, även om jag bara ska vara med på sidan. 3 poäng och jag får vara med och spela en riktigt viktig match mot ett lag jag älskar att möta, Rengsjö, i sista omgången.
Tjingeling!
En känsla som slår de flesta!
Jag har blivit pappa två gånger i mitt liv, Hilma och Selma heter de gobitarna och jag har, hur klicheaktigt det än låter, aldrig vart i närheten av så lycklig som jag var när man ser att barnen och frugan mår bra och är friska efter förlossningen.
Men som god tvåa kommer känslan efter att ha vunnit fotbollsmatcher, i alla fall viktiga sådan, som dagens. Det är väl den känslan som gör jag spelat alla dessa år, känslan då man tillsammans gör något bra som leder till vinst, som i kvällens hemma "måste "match mot Heby. ett lag som slåss om positiva kvalplatsen. Vi vinner, inte speciellt snyggt med 2-1 hemma i en match som betydde så mycket. Förlust och vi hade vart ett division fyra lag nästa träning. Vinsten innebär en mikroskopisk chans att klara kvalplatsen men framförallt gav den mig och förhoppningsvis flera i och runt laget en ljusare syn på framtiden, vart den än må vara.
I förra mötet gjorde vi en mycket bra spelmässig prestation och hade stort bollinnehav och målchanser men förlorade med 1-2. I dagens möte har Heby mer boll än oss, framförallt i andra halvlek, men vi kämpar med näbbar och klor och de skapar inte så mycket klara lägen. Och återigen känns det att vi har ett lugn och kvalitee bakifrån och vi tar tillvara de chanser vi skapar, underbart!
Ivan gör 1-0 efter förarbete från Holm och P skjuter 2-0 i andra halvlek efter fin framspelning av Robin. Heby kvitterar efter att jag tagit sopslut och inte hinner upp i press på en spelare som ostört kan lägga en lyra över våra mittbackar och hitta en medspelare. 2-1 och såklart stor nerv resten av matchen.
Ola stabil i målet och offrar rygg och nacke i slutet för att plocka ett högt inlägg och gör en inte allt för smidig bakåtkullerbytta i landningen, tack för den Ola!
Stort jubel efter matchen då hoppet fortfarande lever.
Efter förra hemmamatchen och segern mot Brynäs kunde man läsa följande fina rader om oss i tidningen GD:
"– Vi möter ett mycket bra Söderhamn med många skickliga spelare, säger Brynäs tränare Alexander Bäcklin.• Speglade matchbilden resultatet tycker du?
– Ja det måste jag säga. Söderhamn var mycket bättre än oss idag, vi skapar inte så många chanser"
Ord som bidrar till självförtroende och ger positiv energi fastän vi ligger risigt till i tabellen.
Min insats godkänd i första men jag tog totalt slut på soppa tidigt i andra vilket syntes väl på min kvalitee. Jag har ju som sagt inte kunnat tränat ordentligt p.g.a. mina hälsenor och kondition är en färskvara, Henrik gjorde det enda rätta och plockade ut mig efter en timme. En skaplig frispark och några vunna nickdueller och närkamper blev det i alla fall. Tyvärr blev jag avstängd efter en snackvarning då jag skrek ALDRIG! efter att domaren gav bort en klar inspark för oss till hörna. Jag hade då redan en tillsägelse för snack då jag tyckte att domaren borde dömt frispark till oss för hög spark efter att Holm fått mittbena av ett par Heby Adidas i en duell. Men jag har ju mig själv att skylla, kan ibland inte hålla käften stängd när adrenalinet sprutar. Domaren bra annars tycker jag...
Resten av laget lika bra som senast mot Brynäs och Holm och Ivan framåt blir bara bättre och bättre, framförallt i slitet utan boll.
Sund nästa Lördag, Bergsjö borta söndag, sex friska poäng!
Tjingeling!
Medgångar och motgångar
Vad detta beror på har vi ju alla teorier om men det är såklart något A-laget får ta en rejäl funderare över till nästa säsong. Kan ha förståelse för om vi släpper in tre mål eller mer mot lag som Hille, Huge och Selånger men att vi gör det i dm mot lag som Bergvik och Iggesund är under all kritik.
Jag har dock vart med om liknande säsonger förut, både i division två och tre med A-laget. Det bästa med dessa säsonger är att man i efterhand lär sig av de och kan kommer tillbaka mer förberedda. Det första året jag började sitta på bänken med A-laget åkte vi ur division tre, "Kepsen" och Trönö Hasse var tränare. Året därpå vann vi division fyra med Tumba och Hasse Olsson vid rodret. Sedan dess har SFF pendlat mellan division tre och två men kanske blir det då nästa säsong ett besök i division fyra, men vi ska såklart göra allt för att slippa det!!!
Det jag vill ha sagt är att världen kommer inte gå under om vi hamnar i fyran och klubben har vart på besök där förut och skuttat tillbaka.
Förra matchen höll vi nollan och fastän många jag träffat sedan den matchen vill framhäva hur usla Brynäs var så kan ingen ta ifrån oss att vi höll nollan och gjorde fyra mål. En stor del av den nollan vill jag tillskriva vårt grymma mittbackslås i matchen, Simon och Thure, samt ytterbackarna Adde (som nog gjorde sin bästa a-lags match i denna, som vänsterback) och Engström som hamnade rätt i sina tuffa satsningar. Även vår målvaktstränare Ola Bruce som de senaste två matcherna har stått i mål gjorde det bra. Inte så många räddningar men det snack och det lugn Ola sprider till backlinjen kan vara nog så viktigt. Adam och Alex har båda gjort bra matcher i år men när målen ändå fortsätter att trilla in förstår jag att Henrik vill ta till alla medel för en förändring.
Det kändes som bra division tre kvalitee ända från de bakre leden och då blir det mycket enklare att spela för övriga laget också. Jag och Robin börjar också hitta vårt samarbete på det inre mittfältet och på kanterna fick vi ordentligt hot med snabbe Tommy och den evigt löpande P. Holm och Ivan börjar också prata samma språk...Stef, Spång och Terje gör bra inhopp.
Heby är förvarnade, det är bara på pappret de möter ett bottenlag imorgon...
Spång stukad fot igen tyvärr, just när han började se ordentligt vass ut igen, Strid baksida lår och Danne A spricka i revben annars alla tillgängliga.
Tyvärr vann Avesta mot Rengsjö igår med 2-0 och gjorde vårt svåra läge ännu svårare, men det skiter vi i och vi ska avsluta denna säsong på bästa sätt oavsett hur det går i de andra matcherna.
Dragonen kl 13.00 imorgon och kl 16.00 smäller det,
Tjingeling!
Ett Liv som släcktes
Gillar många delar av hösten. Den kyliga/fräscha luften, tillfällena att sitta med en varm kopp kaffe och bli lite sentimental då sommaren dör. Men en sak gillar jag inte, växlingarna mellan regn och solsken. Det gör inte livet lättare för en idrottslärare och igår skulle jag kunnat köra varannan lektion ute och varannan inne. Slutade med att vi var ute och jag kom hem blöt in till skinnet....
Träningsledigt Tisdag och Onsdag denna vecka. Men igårkväll kliade det för mycket i benen så jag, Blom och Månen tränade frisparkar på en mörk och svampig A-plan när mina döttrar hade somnat.
Hälsade på hos mor och far och tittade på San Marino - Sverige. Häpnadsväckande dålig Zlatan och den där skadade foten tror jag är värre än han vill erkänna. Aldrig sett honom på den usla nivån, tung och stillastående. Men det är ju så med Zlatan, han är sällan mellanmjölk. Magisk allt som oftast men som i denna match, usel, då och då. Och frisparkarna!?!
Tur att vi inte mötte Holland i alla fall...och 0-5 är ju till slut också ett bra resultat.
Två träningar till Heby matchen hemma, ska vi mota fan i grinden en match till? Vi gört!
Tjingeling!
Gubbjävel
Vi som inte spelade i Edsbyn hade lugnt träning med ett av det roligaste moment jag kan komma på med en fotboll, fotbollstennis! Och naturligtvis vann jag och de andra "gubbarna" P, Gammelsmurf (Tommy) och Strid...
Hälsenorna har börjat vakna till liv i elfte timmen, halleluja! Inget smärtstillande i senaste matchen, inget "hugg" i någon hälsena, så jäkla skönt. Dock är de ömma och värker en del med det har jag levat med sedan säsongen 2000.
Heby på Söndag. Vi ska vara avslappnade med boll, våga rulla och sedan vara som hungriga vargar när bollen är Hebys. Då kan vi störa ett av seriens mest fysiskt spelande lag och ett lag som slåss om andra platsen i serien.
Jag kan ha 1-5 matcher kvar som aktiv spelare men jag är lika sugen på att spela fotboll som när jag var 20. Inget som är spikat men jag kan inte hjälpa att undra vilken gen jag blev utan egentligen? =)
"Det är märkligt, det där med tiden. Hur man är ung, talangfull och lovande och tycker att alla andra är gubbjävlar.
Men utan att man förstår det är man snart själv den där gubbjäveln."
H. Rydström
Bara att hålla med och jag kunde inte skrivit det bättre själv.
Tjingeling!
En seger, tre kvar...
Ni som njuter av att vi i SFF, resultatmässigt, haft ett mycket motigt år i år (jag vet att ni finns och det är helt ok) säger säkert att vi mötte ett svagt motstånd (det brukar ju låta så då ett lag man inte gillar vinner, inte att detta lag gjorde en bra prestation) i denna match och att det låg bakom segern men då ska man komma ihåg att Brynäs spöade Selånger för två omgångar sedan.....seriens i särklass vassaste lag. Och vi förlorade mot Avesta, ett lag som jag tycker är marginellt bättre än Brynäs.
Det finns "boogie teams", många i år i och för sig =)... men Edsbyn skulle jag nämna som vår största spökmotståndare, ett lag som nästan alltid ser bra ut mot just oss. Men om det finns "Goodie teams" eller favoritmotståndare så är Brynäs helt klart vårat. Vi har nu 8-0 mot dem på två möten och på något märkligt sätt är vi alltid bra mot dem, så även när vi båda spelade i tvåan för några år sedan.
Bra insats av hela laget som igår såg ut så här:
Ola Bruce
Micke E Simon Thuresson Adde
Tommy Benny Robin P
Holm
Ivan
Avb: Terje, Spång, Stef, Alex, Adam
Jag gjorde igår mitt femte frisparksmål för i år vilket betydde 2-0. Ettan satte P med ett drömskott efter att jag slagit ett för lågt inlägg som en Brynäs mittback nickade bort men inte bättre än att P kunde nypa till på ett tillslag och bollen borrade in sig i krysset. Ivan satte trean i andra halvlek efter att han själv jobbat åt sig bollen och fyran tror jag räknas som självmål men tillhörde Holm. Viktigt att våra forwards är heta som igår och hamnar i protokollet!!!
Jag har skjutit många frisparkar i mina dagar, gjort några mål, men har aldrig vart i närheten av den känsla jag haft i år. En del beror på att jag nött men framförallt kan jag hitta fokuset i huvudet oftare nu och jag känner verkligen att det är stor chans för mål varje gång jag ska skjuta, en underbar känsla. Grämjer mig dock fortfarande att det inte blev minst ett till i denna match:
http://www5.idrottonline.se/HilleIF-Fotboll/Lagen/Herrar/Nyheter/Liverapportering/
Och är det frispark med högerläge har vi Simon som även han har en jäkligt stabil träffbild denna säsong, nära igår igen för honom också.
Heby hemma nästa match och där har vi en del revansch att plocka. Kan bli en barnförbjuden match då vi i mina ögon blev söndersparkade nere i Heby och där de vann matchen p.g.a. det. Robin på sjukhus och många spelare med dobbmärken i pannor, knän och smalben, när domaren tog tag i slakten hade de även gjort 2-0. Spelmässigt gjorde vi annars en bra match där nere men kunde bara reducera till 1-2 om jag minns rätt.
På söndag vinner vi om vi vågar spela som vi gjorde idag och är redo för att kriga för varje boll.
Trönö vann mot Sjötull med 1-6 borta på Träffens ryamatta, imponerande i sig men då jag kollade målprotokollet kände jag bara igen en målskytt, Magnus Wallgren från våren. Såklart roligt för Trönö denna höstsäsong, likasom för Färila i division fyra då de har amerikanska och spanska gästspelare som ska göra reklam för sig själva och som gör att laget helt plötsligt ser ut som ett topplag i serien.
Jag tänker inte själv skriva vad jag tycker om dessa lösningar här, bara konstatera att denna chans finns och att lag tar tillvara på chansen. Sedan vet jag att vissa, eller många om jag ska vara ärlig, skriker "konstgjord andning!!!" men det var inte jag som skrek, möjligtvis pep...
Vi har ju på sätt och vis vårt eget inkallade supernyförvärv i Micke Thuresson, direkt från Vismarå.....=)
Grym match av Thure igår!
Rengsjö vann mot starka Hille och har gjort en fin säsong vilket inte vart någon överraskning då de har ett lag som ska vara på övre halvan av tabellen.
Håller idag alla tummar jag har och några till för en lagkamrat och hans flickvän...
Tjingeling!
