Från dur till moll...
Nej, tyvärr fungerar inte fotboll så för då hade vi suttit riktigt nöjda nu.
Det blev tyvärr uttåg ur Intersport Cup i Hudik för båda våra lag.
Vi SFF 2 åkte stärkta av gårdagens, kanske lite överraskande, fina spel och stora segrar till kvartsfinal möte med divsion tre kollegan Sjötull från Gävle.
Kroppen var stel men inte i närheten av så stel som jag trodde den skulle vara.
Vi startar matchen bra och styr spelet och tar ledningen genom mål av Anton. Vet inte om det beror på den fina starten men lite övermodiga blir vi och anfaller ibland med hela laget och lämnar stora ytor för Sjötull att kontra på och det gör de bra. De kvitterar, tar ledningen med 2-1, 3-1 och 4-1. Vi skapar matchen igenom chanser men motståndarnas målvakt gör en bra match samt att vi inte har den rätta skärpan i sista sparken och sista passningen.
Vi gör 4-2 men Sjötull svarar med att snabbt göra 5-2 efter en av många kontringar efter slarviga bolltapp av oss.
När jag bryter ett uppspel och vi har ett fint läge att göra trean och skapa lite spänning i ett tre mot två läge slår jag passningen till en motståndarback och halkar på mittplan och Sjötull stänger matchen i anfallet efter och matchen slutar 6-3. Svårt att prata bort en 6-3 förlust men jag kan lugnt säga att om vi gjort de prestationer vi gör mot Ljusdal och Stugsund så hade vi kunnat skrällslå Sjötull.
Det är roligt hur man fungerar. Jag gjorde säkert en del bra saker i helgen men de situationer som snurrar i huvudet är alltid de mindre positiva....Jag hade ett jätteläge att sätta tvåan mot Sjötull men sköt inte utan sulade och läget försvann, jag tappade bollen i nämnda situation och jag slog bort en avgörande passning i slutsekunderna mot Vismarå i gruppspelet. Dessa tre situationer får jag brottas med innan jag kan lägga dem till handlingarna.
SFF 1 vann mot Forsa i kvarten med 6-3, glänste i fem minuter och gjorde 5-0 och sedan slarvades det en del resten av matchen men det räckte klart ändå.
I semin mötte vi Delsbo som ofta går långt i den här turneringen. Planenligt tar vi ledningen med 2-0, Holm och Victor efter fina mackor av Simon, men sedan bränner vi tyvärr tre riktigt fina lägen och som så ofta då man inte lyckas göra mål gör motståndarna det. 1-2 och sedan gör Delsbo mål på sin handicapstraff.
Straffläggning får avgöra och där räddar Adam två straffar men tyvärr bränner vi tre straffar och Delsbo vinner.
Spelmässigt är vi vassare men Delsbo spelar bra försvarsspel och vi bränner för mycket lägen i matchen och då kan det gå såhär.
ABK 1 vann sedan finalen och av de lag jag såg på söndagen så var ABK 1 också det bästa laget och krossade bl.a. ett slutkört Sjötull i semin. Gör lite ont i hjärtat men grattis ABK...
Fick just ett samtal från coach Henrik som berättade att vår målvakt Adam i Lag 1 blivit vald till turneringens målvakt, kul och rättvist!
Summa sumarum, vi ska aldrig vara nöjda då vi inte vinner inomhusturneringar men en semifinalplats och en kvartsfinal plats visar att vi har en trupp som båda är bred och innehåller mycket kvalitee.
Ingen i laget skadade sig, mycket positivt!
I veckan tränar vi tisdag, kör ett teori pass onsdag, tränar torsdag och sedan har vi både Ljusnan Cup och första träningsmatchen ute mot Sandviken IF.
Ingen tid att deppa, påt igen bara!
En helg utan mina donnor känns aldrig bra och när jag kom hem är de på dansträning...har abstinens!
Tjingeling!
Båda lagen vidare..
En riktigt, riktigt positiv dag för oss i SFF. Båda lagen vidare och båda lagen har verkligen övertygat.
Enda plumpen för SFF 2 var första matchen som vanns mot Vismarå med 4-2 men de satt två av tre bonusstraffar och matchen slutade därför 4-4.
Stugsund vann vi i SFF 2 mot med 4-0, Forsa 2 14-2 (målrekord hittills i cupen) samt Ljusdal i gruppfinalen med 10-2.
Lag 1 vann komfortabelt mot Strand, Bergvik och Bjuråker.
Själv har det kännts relativt bra och det har vart riktigt kul att spela. Har gjort fem mål och fem assist om jag räknat rätt och det är ju godkänt för en 47 åring som Hoffman i SIK kallade mig...hahaha
Men dagens skyttekung har utan tvekan vart Adde som stänkt dit 10!?! mål, riktigt strongt. Lundström jagar i första laget på 9 mål...
SFF 2 har gjort ofattbara 32 mål i gruppspelet!
SFF 1 ofattbara 29 mål med en match mindre spelad!
Som sagt mycket positivt men imorgon börjar det "på riktigt" och drömmen om två SFF lag i final lever.
Imorgon möter SFF 2 Sjötull, Forsa eller Näsviken i kvartsfinal.
Fortsätter segertåget?
Tjingeling!
En spännande helg
Kommer den matchen att ske blir den riktigt intressant...och säkert inte så vänskaplig som man skulle kunna tro på förhand...Men först är det tufft gruppsspel som gäller för båda lagen.
Mycket speltid blir det i helgen, även för mig. Minst fyra matcher och det på kort tid. Efter 23.30 matchen imorgonkväll kommer jag att var mör men förhoppningsvis glad efter avancemang.
Hur kroppen kommer att reagera vet jag inte då det var ett tag jag utsatte min kropp för en hel turnering och den belastning dessa innebär. I km gjorde jag bara några byten men hann ändå få gigantiska skavsår bl.a.
Men just nu känns senor, muskler och resten av kroppen också realtivt fräsch!
En sak som är skön med ålder/rutin är att man kan vara avslappnad inför turneringar/matcher. Förr i tiden var jag som ett barn kvällen innan julafton när det vankades turneringar och detta ledde ibland till mentalt energiläckage. Man längtar, målar upp bilder, går igenom situationer och scenarion i matcherna och sover halvtaskigt. Ofta känner man sig då helt tömd på energi redan på samlingen.
Nu har jag inte tid att tänka på cupen för det ska borstas tänder, läsas sagor, hämtas godis och andra sköna saker som bidrar till att man kan vara helt fräsch i huvudet tills det är samling.
Testade wii tennis hemma hos syster Annelie och Emma i förrgår och imorgon tror jag att Hilma och Selma gärna vill leka en sväng hemma hos Emma...har inget att göra med att jag vill spela tennis...
Hittade min Jackson Brown samling och tog med den i bilen till jobbet, hade nästan glömt bort hur bra han var en gång i tiden..Lyssna på "Late for the sky" och njut!
Tjingeling!
16 år
-"Man måste jobba för att visa alla att 34 inte är någon ålder"
16 år. Så länge har jag idag "vart ihop" med min fru Marie. Ser fram emot nästa 16 och hoppas de blir minst lika bra!
Vi har gått genom mycket tillsammans men eftersom denna sida vänder sig åt fotbollen i mitt liv ska jag berätta om en gång då jag inte var speciellt nöjd på Marie. Marie är från Ljusne. SFFs juniorer hade gått till final i dm mot Ljusne och vi hade ett riktigt bra juniorlag och var stora favoriter. Möjligtvis hade jag vart lite för segervis innan matchen. Men matchen gick inte som vi ville, ska sägas att "LAIKEN" också hade ett riktigt bra -77 lag men lirare som Olof Olsson, Henke Gustavsson och Ante Eriksson i spetsen. Matchen slutade oavgjort och gick till straffar. Alla gjorde mål och i omgång elva eller liknande tog vår målvakt Thomas på sig att lägga straff nr tolv. Han missade och Ljusne vann. När jag kom fram till Marie efter matchen sa hon något i stil med
-"Vad va det jag sa, Ljusne är bäst!"
Kommer ihåg att jag satt hemma i hennes föräldrarhem i Askes Ljusne och grät i duschen och var så otroligt förbannad på henne och förlusten.
Men det gick som tur var över...
I helgen ska vi spela Intersport Cup i Hudiksvall. Vi har en stor trupp i år och ställer upp med två lag, båda division tre. Vi hade kunnat gjort en AB....hmm fuling och haft Lag 2 som division fem lag. Men precis som Henrik sa i kvällens snack, -"anmäler vi Lag 2 som division fem lag blir det orättvist när vi möts i sluspelet och ena laget har två straffar..."
Lag 1 möter Bergvik, Bjuråker och Strand. Bergvik och Strand tuffa matcher om man inte kommer upp i rätt nivå prestationsmässigt. Allt annat än att vi går vidare ändå stor skräll.
Lag 2 har ett hett derby mot Stugsund, svårbedömt möte mot Vismarå (förre detta abk, strand o.s.v. spelare) som kommer att ha tre straffar mot oss, Ljusdal och Forsa 2.
Klurig grupp men vi har ett lag som ska kunna gå vidare.
Vi är såklart en av favoriterna i cupen, vi vann den ifjol. Lag 1 känns kanske lite hetare till slutsegern än Lag 2 även om jag och de andra som spelar där kommer att göra allt för att visa att vi är nr 1....
Sjötull ett annat lag som säkert kan blanda sig i slutsegern, Delsbo går ofta långt i cupen och ABK 1 ska väl kunna blanda sig i...
Drömscenariot:
Inga skador, alla kan blåsa på i träning till veckan...
Lag 1 och Lag 2 i final
Alla prispengar och segerns sötma till Hällåsen!
Ska bli riktigt kul att tävla igen!
Tjingeling
En legend
SFFs sälar...
Återhämtningsvecka i SFFs A-lag innebar denna tisdag, i vanliga fall aerob fotbollsfys, simning. Skonsam träning där hela kroppen får sig en bra genomkörare. 30 minuter simning och 15 minuter stafetter låter inte mycket men det var en del spelare som skakade i benen, hade mjölksyra och var allmänt trötta efter passet. Här hade jag gärna gett gliringar till någon i laget med namn men då jag var en av dem som fick kramp undet stafetterna låter jag det vara....
Överraskningar i vattnet:
Martin Strid gick som en snabb pansarkryssare i vattnet och var starkt bidragande till att hans lag med Ivan, Mackan och Felix vann poängen i stafetten.
Christian Lundström skrev jag om igår och han var bäst i alla sporter förutom simning, där var han rätt bedrövlig. Nöjer mig med att säga att äpplena faller ej långt ifrån varandra när de landar från trädet (nu skapade jag ett nytt talessätt hahahaha)
Alex bjöd på sig själv och hade verkligen satt på sig speedos till lagets förtjusan, där har ni en bild att tänka på nästa gång ni har tråkig!
Sverige blev just krossade av Danmark i handbolls vm...någonting säger mig att det blir tack o adjö mot Frankrike nästa match, högoddsare?
Onsdag = Gym
Torsdag = Fotbollsträning
Fredag = Vila
Lör - Sön Intersport Cup, ÄNTLIGEN TÄVLA IGEN!
Tjingeling!
En vinnarbild
Jag tror även att man utvecklas som spelare om man har ett driv att vinna. De spelare som jag spelat med som gått långt, Christian Lundström, Petter Hansson, Mattias Floren, Emil Hedvall, Johan Oremo var alla spelare som älskade att vinna och hatade att förlora.
Kan även nämna Andreas Westh men han blev ju bättre i en något mer oglamourös sport till slut...
Dessutom hade de alla naturligtvis någon/några spetsegenskaper till det...men alla gjorde de allt för att vinna!
Finns inget tråkigare än att t.ex. spela spel mot motståndare som inte bryr sig och skakar av sig en förlust precis som om inget hade hänt. Jag kan inte ens förlora i memory mot Hilma för att vara snäll...(dock säger jag att det är för att vara snäll de gånger hon vinner ändå)
Christian Lundström satt alltid längst kvar efter någon straffduell mot Ljusne i Hudik Cup eller andra gånger vi förlorade och tårar rann, barnförbjudna ord kom ur munnen och han var otröstlig. Medan många andra i laget nästan tyckte det var skönt att vara ute ur cupen så de kunde äta hur många kexchoklad de ville kunde inte "Crille" acceptera det. Säkerligen något som drev honom att träna mer och bli bättre för att nästa gång hjälpa laget att vinna, och ingen är lika glad över segrar som vinnare!
Emil är ju med på bilden och han drev på oss och gjorde oss bättre med sin vinnarskalle. Sedan att det kostade något brutet ben i någon fot som han sparkade i stolpen vid någon förlust fick man liksom köpa.
Erik Bäcklin en annan spelare på bilden som också kunde gå över gränsen ibland för att vinna, även i träning. Spelade liksom ingen roll hur mycket man snurrade med Birma när vi spelade 1 mot 1, var man påväg förbi la han ut "bommen" och om hans armbåge då råkade träffa på någon känsligt ställe var bara sånt som hände, mål släppte han sällan in.
Finns några i dagens trupp som jag skulle kunna skriva om men det gör jag en annan gång...
Tjingeling!
Man ska inte ångra sina beslut! men...
I den aktive fotboll spelarens sena höst händer det ibland att jag tänker tillbaka och funderar på om jag hade kunnat gjort något annorlunda för att kanske, kanske kunnat nå en högre nivå i min egen fotboll än division två.
Jag funderar på pappas kommentar:
-"Du kommer alltid att ångra dig" när jag tackade nej till fotbollsgymnasiet i Sundsvall som 15 åring.
Absolut ingen garanti för en positiv utveckling, de flesta som gått där uppe i min ålder är snarare bevis på att jag troligtvis hade vart less på fotboll, eller besviken på att jag aldrig blev bättre och lagt av. Omställningen från det trygga livet nära familj, vänner och mat på bordet till ett liv med en trolig kompis i en etta och att klara sig på egen hand blir nog för tuff för många.
Men det finns ju undantag...hade jag vart en av dem?´
Fotboll var länge inte heller jätteviktigt för mig. Som de flesta tonåringar upptäckte jag de frestelser som fanns runt omkring och därtill var jag länge "skejtare" som nog är så långt ifrån fotboll man kan komma i sett att leva och vara...
En tid fanns det t.o.m. en tanke att jag kunde sluta med fotboll.
Men i tjugo års åldern tyckte jag att fotboll var roligt igen men jag tyckte aldrig själv att jag var tallangfull.
Det finns mycket som talar emot att jag hade kunnat nå längre...jag har aldrig vart snabb, en viktig egenskap för klubbar högre upp, jag var i yngre år rätt bräcklig och blyg i sociala sammanhang. Kommer ihåg när vår distriktslagstränare Kjell Rosen skulle ha upp mig för att förklara något på tavlan på en samling inför hela laget och jag blev pionröd, svimfärdig och så torr i mun att jag knappt kunde harkla ur mig "överlappning"...På den nivån var det och varför kanske någon psykolog kan svara på någon gång...
Det är inte förräns på senare år som jag faktiskt förstått att jag någon gång i livet kanske hade en chans...träffade på en tränare jag hade, som ung senior, och han sa att jag är den bästa spelaren han någonsin tränat. En riktigt fin komplimang då denne tränat rätt skapliga spelare efter det...Nu blev det skryt, det var inte meningen men jag tror inte man ska gå runt och fundera för mycket på saker som kunde vart annorlunda. Allt händer för en orsak och om jag på något vis hade sparkat mig uppåt i fotbollskarriären hade jag kanske gått miste om allt fint jag har i livet nu...
På tal om det, idag riktig kvalitetstid med Hilma. Först en timme skridsko på Hällåsen och sedan en timmes skidåkning på Hällmyra. Och sedan massa mys med Selma och Marie.
Och när allt kommer kring, at the end of the day, är det viktigare än allt!
Tjingeling!
Vila...nästan i alla fall!
I helgen ska jag vila, denna vecka har vart fysiskt och mentalt påfrestande. Det mentala tänker jag inte gå längre in på än att konstatera att det är något rejält fel med samhällets olika system då man ska jobba mindre än heltid och ingen verkar veta vad som gäller...tråkigt att försöka lösa och tråkigt att skriva om så nog om det.
Fysiskt beror det ju på att vi tränat på rejält och det är en påfrestning som ger ro, känns behaglig och det är som det ska vara den här delen av säsongen.
Veckans sista fotbollsträning innehöll mestadels spel, fyra mot fyra. Matchstegen 4-3-2-1-1-2-3-4 där lagen spelar först till fyra mål, först till tre mål o.s.v.
Trodde jag knappt skulle kunna ta ett löpsteg innan träningen (styrketräning på morgonen och sedan lektion i en kall DINA innan vår träning) men det kändes oförskämt fint de första fyra matcherna...Mitt lag innehöll Alex B, Terje, Felix, Lundström, P och jag och efter första fyra matcherna ledde vi med 4-0 i matcher. Då tog vi ut segern i förväg, slappnade av några procent och sedan bara small det och stod 4-4. Skhiri, Simon, Tommy, Mackan och Ivan hade vaknat till liv då det blev fria tillslag....Dock med mer eller mindre smutsiga tilltag då Mackan kapade bort Lundström ur matchen och Ivan hämnades en tunnel från mig med att nästan sparka mig ut ur Dina hallen...det ska finnas känslor när man spelar och hellre att det smäller en gång för mycket än ingenting...så länge ingen blir skadad och att man satsat på bollen..hmm
Straffar fick avgöra och där visade vi kyla och vann...
Vila i helgen är en sanning med modifikation, har jag skickat alla spelare att göra ett pass på active på helgerna så ska ju jag såklart också göra det...
SFF har gått plus/minus en spelare denna vecka. Den som kommit är Emil Helmersson, ännu en spelare vi värvat från Stugsund, Emil är dock en SFFare som återkommer...snabb, ambitiös och framförallt försvarsspelare, en bristvara i SFF anno 2010....VÄLKOMMEN EMIL!
Eftersom truppen nu presenterats på officiella hemsidan trycker jag upp den här också...
1. ADAM SKHIRI, MV
16. ALEXANDER BLOM, MV
2. EMIL HELMERSSON
3. JOHAN PERSSON
4. TOMMY NORD
5. PONTUS OLSSON
6. VICTOR OLSSON
7. SIMON ÅBERG
8. BEHZAD PALANI
9. ROBERT LUNDSTRÖM
10. NIKLAS HOLM
11. IVAN LEVOSKHO
12. ROBIN OLOFSSON
13. OSCAR SPÅNG
14. BENNY DAHLIN
15. FELIX LINGMAN
17. DANIEL ANDERSSON
18. STEFAN LYUBENOV
19. ANTON FORSBERG
20. ANDREAS OLSSON
21. MARTIN STRID
22. MARCUS JONSSON
23. MICKE ENGSTRÖM
TRÄNARE HENRIK ÅHNSTRAND
TRÄNARE LARS OLSSON
TRÄNARE BENNY DAHLIN
MATERIAL BÖRJE ANDERSSON
MV TRÄNARE OLA JÖNSSON
SJUKVÅRD PER SVENSSON
En trupp man inte kan vara annat än mycket nöjd med!
Jag kommer i ett senare inlägg presentera spelarna lite närmare...
Nu ska det bli intressant att se om jag hinner lägga ned huvudet på kudden innan jag somnat...
Tjingeling!
Veckans dricka
En intern tillställning i vårt lag, en dricka till den som gjort något bra på träning/match i veckan som gått. Årets första veckans dricka gick till vår speedkula Tommy Nordh och delades ut av Robin, som även fint formulerade varför Tommy förtjänade drickan. Tommy gjorde ett riktigt fint KM och fick ju även priset som turneringens lirare...Veckans dricka väger dock tyngre....
Vi kommer att tillbringa mycket tid med varandra i laget och allt som kan bidra till glädje, sammanhållning och uppskattning är välkommet!
Det kommer tider då det kommer att skava, knarra och kapas, som det alltid gör när nya grupper ska formas, och då är det bra med saker som lättar upp.
Simon, gubben i laget (25 år), var den enda spelaren som inte fick någon dricka ifjol, kan ha berott på att han fick alla tummar, dojjor eller vad tidningarna delade ut istället....
Henriks träning ikväll, fokus på djupledsspel...hyfsad kvalitee...en del nya övningar som behöver köras några gånger för att alla bitar ska falla på plats. Ingen kan dock säga att vi gör en massa övningar bara för att göra dem...Det finns en tanke, precis som det ska vara.
Imorgon fredag och SFF gör träning nr.fem denna vecka...25:e fotbollspasset sedan vi började i tidig december. Huge och Hille tränar ingenting gemensamt denna månad...Vilka som har "rätt" tänk är svårt att avgöra idag, vi får utvärdera efter säsongen...Vi tror naturligtvis på vårt upplägg men det säger sig självt att det är vikitgt att pulsera träningen, både veckovis och träningsvis. Onsdagar kommer ibland att ägnas åt återhämtning eller teori.
Risker med mycket träning är att det blir fler tillfällen för spelare att skada sig, spelare kan bli sjuka oftare då man nästan varje dag träffas i grupp samt blir känsligare för virus och bakterier om man inte sköter kost, vätska och sömn däremellan.
Vinsterna är dock betydligt fler och jag tror det kommer visa sig när serien börjar att vi tränat mer teknik, fysik och har mer förståelse för hur vi ska spela än många andra lag...Man ska ha positiva målbilder!
Imorgon fredag...börjar med en timme på active, jobbar till 17, sista timmen i DINA hallen och sedan träning mellan 17-18...sedan ska jag krama familjen hela helgen!
Tjingeling!
Lugn träning...
En del spelare saknade nog spelet men det tar vi igen torsdag och fredag....med ben/hjärnor som är i skick för ett spel med kvalitee!
Kapten Olofsson fick briljera i kvällens tävling, jonglering med bollen på olika delar av kroppen vid varje tillslag och vann i tät fight med Pontus...
Stefcho gjorde första träningen med oss i DINA hallen och gjorde en bra sådan.
Avslutar med en egobild då fotografen lyckades få med den enda spelare jag fintade bort i sommras....
Tjingeling!!
Trappsteg 3 avklarat
Tredje trappsteget avklarat...tretton kvar......
Ikväll klarade vi av 48 minuter intervallträning på fyra stationer där något sorts bollmoment ingår i alla.
Mycket folk ikväll vilket innebar tre mot tre (två mot två förra veckan) spel och tre pigga målvakter som snurrade i mål på station ett och två.
Mitt lag med Adde och Lingman gick starkt i spelet men fick se oss besegrade med en seger över lag blått, starkt offensivt formerat med Holm, Ivan och Foppa...sex segrar mot sju...tre poäng till dem...svider alltid att förlora men nästa gång blir det annat...
Gult lag med Lundström, Mackan och Besse var även de med i toppstriden med fem segrar..Rött en bit efter, bara att rannsaka sig själva...
Sverige viker ned sig mot Argentina i handbolls vm, typiskt i den enda match jag hunnit se...Motivation slår klass eller hur går den gamla klyschan?
Tjingeling!
En missad träning är också en träning...
Riktigt rolig tillställning i helgen. Och utan att säga för mycket, vissa saker ska stanna i det "privata", men allsvenska spelare kan verkligen släppa loss också, kul att se.
Pricken över i:et, "småstadsliv" dyker upp och driver gärnet med Emil och Michaela, mer och mindre rumsrena skämt...och mycket skratt.
Zlatan är overklig när det kommer till att göra snygga mål. Sitter och tittar om och om igen på hans mål mot Lecce igår från 27 meter. Jag funderade först på om det var "tur" och att han drar iväg ett skott på chans som dimper ned i mål. Men icke, på reprisen syns tydligt att Zlatan vet precis vart målvakten befinner sig, en snabb blick mot mål samtidigt som han kampas med två Lecce spelare, målvakten för långt ute och han sätter lobben kliniskt. I kvällens idrottsgala visade de också en kavalkad av Zlatan mål och det är sjukt så många SNYGGA mål han gjort/gör.
En märlig iakttagelse från kvällens idrottsgala. Låten "Wild one" framförs av ett halvrisigt band och på filmduken bakom bandet rullas brutala slagsmål, kapningar och andra mer eller mindre våldsamma sekvenser upp. Kändes på ett sätt befriande osvenskt men jag kan tänka mig att det kan bli en del debatt om detta i tider då det kan vara förenat med livsfara för en människa att gå på ett stockholmsderby i ishockey p.g.a. en massa våld. Eller så var det bara jag som tänkte på detta...
Ska villigt erkänna att jag missade nästan hela galan, jag satt i en snödriva ute på gården med min nya stjärnkikare (min OCH Hilmas, hon sov dock nu) och tittade på månen....jo du läste rätt och du kan döma mig hur mycket du vill, det gjorde frugan med...hahaha
Trodde jag skulle spy när Johnossi skulle spela låten "Whats the point" på galan...en låt jag lyssnat på till bristningsgränsen i år men jag blev återigen fascinerad över hur bra den är, en av 2010s bästa låtar!!!
Imorgon SKA jag träna...kliar i benen och jakten på formen fortsätter!
Tjingeling!
Ska försöka sätta in en bild här.....få se om det lyckas.
Om det lyckas så är det en bild som visar hur snygga SFFs A-lag var på bortamatcherna 2010...
Klassiska SFF lirare
Jag tänkte då och då i bloggen (när jag inte har något mer spännade att skriva om) hylla spelare som gjort avtryck hos mig i klubben med några rader i denna blogg.
Först ut är en spelare som drog den klassiska repliken i missnöje mot en domare i en match och tog sitt andra kort i matchen och blev utvisad..Springandes tätt bredvid domaren säger han:
-"Domaren jag markerar dig, du är deras farligaste spelare"
Spelaren kom till en testmatch i SFF och jag, som då gjort två-tre säsonger i A.laget, ställde mer än gärna upp i hop plocket som testlaget skulle möta. Jag tänkte att jag då skulle få dominera och befästa min plats i laget och imponera på tränaren mot dessa spelare som kom från lägre divisioner. Jag blev satt som mittback, ingen drömposition men jag skulle ändå kunna dominera genom att vara grym på huvudet, ha sylvassa uppspel och visa pondus i mina aktioner.
En timme senare visste jag knappt vad jag hette och hade gång efter annan blivit förnedrad av en spelare som kom från Norrala IF. Spelaren hade med sina skott och passningsfinter, kyla framför mål och oerhörda snabbhet lurat mig gång efter annan. Spelaren var av bosnisk härkomst och hette Senad Ibrahimbegovic.
Lagledningen gjorde det enda rätta och lät spelaren få en plats i truppen. Senads karaktär kan man alltid ifrågasätta. Kommer ihåg en match i Norralas gruscup då tränaren fick hämta honom och han luktade allt annat än cocacola. Han hade spelat poker och druckit whiskey hela natten och att spela på grus var nog det värsta han visste....även att träna och han var ofta oerhört loj på grusträningarna.
När laget på bortamatcher snällt åt de överkokta makaronerna och köttbullarna som var i upplösningstillstånd åt Senad så ofta han kunde en kebab i en närliggande kiosk.
Men när det kom till matcher och då det gällde något var han grym. Han kunde helt själv avgöra matcher med sina kluriga finter och sitt kyliga målsinne.
Senad hade lite risigt med tänder då han började i SFF, jag vet inte om klubben hade något att göra med den fina tandrad han hade efter en säsong på Hällåsen men det leende han bjöd på, med en ny tandrad vitare än snö, efter ännu ett solomål, det kommer jag aldrig att glömma.
Bildade några säsonger giftigt anfallspar med Mattias "Vispen" Lindblom men gick sedan till BK Forward, gjorde någon säsong där innan han varvade ner.
Ikväll blir det bröllopsfest med förre SFF keepern Emil Hedvall (Gefle IF nu) och hans fru Michaela. Ska bli riktigt kul.
Tjingeling!
34 år
Idag fyller jag år. För 34 år sedan, den 14e januari 1977, föddes jag på Söderhamns BB. 34 år är i många sammanhang inte speciellt gammalt, i många sammanhang är det fortfarande rent av ungt. 26 år kvar till pension, fortfarande rätt ung pappa, rätt så ung lärare, rätt så ung tränare....
Men eftersom att denna blogg ska vända sig mest åt mitt intresse fotboll måste jag ju erkänna att jag i det avseendet som aktiv spelare börjar bli rätt så gammal...
Efter träningen häromkvällen blev det så att jag och den näst äldste spelaren i laget blev kvar och samlade in koner (hur fan det nu kunde hända!) och jag kläcker kommentaren -" ska vi gubbar behöva samla koner?" till Simon Åberg...
Det komiska i det är att Simon är 25 och nästan tio år yngre än mig...
Vad skiljer då mig mot de flesta killar i laget som ligger runt 20 års åldern?
Det positiva först....
Jag njuter verkligen av nästan varje gång jag får dra på mig fotbollsskorna, min sista träning/match som aktiv är i bakom nästa hörn i jämförelse med de flesta andras.
Jag har ett bättre utgångsläge att leva ett liv på t.ex. helger som gynnar fotbollen än vad man har i 20 års åldern då livet på helgerna ofta inte är gynnsamt för ens utveckling. Sånt som man idag kan bli irriterad över men jag var tyvärr inte ett dugg bättre än vad de flesta är idag när jag var 20 år...tyvärr. Säkerligen hade man kunnat bli några procent bättre om man hade de helger man har nu då.
Jag har bättre musiksmak....
Det mindre positiva:
Jag har aldrig vart speciellt snabb i benen och jag blir inte direkt snabbare med åren. Man får försöka kompensera med att bli snabbare i huvudet.
Jag har inte de drömmar jag hade när jag var 18-20 nu...jag accepterar att jag aldrig blev bättre än en skaplig division två spelare.
Att åka och träna kan ibland ge känslan av att man är egoistisk trots att jag har en förstående familj
Man kan inte släppa fotbollen så lätt...när jag var 20 tränade jag och sedan åkte man hem och tänkte inte något mer på fotboll. Nu är man så engagerad att man ibland drömmer om spelare, matcher och träningar.
Gör man en dålig match är man slut...när man var 20 hade man en formsvacka...
Man har inte speciellt mycket gemensamt socialt med de man spelar med, när de träffas och kollar en match och tar en bira söver jag barn....
Min födelsedag blev jättebra vilket jag får tacka familj och vänner för. Fru Marie hade lagat mina favoritpajer, Hilma och Selma sjöng och Hilma hade gjort en tavla till mig som hon var mäkta stolt över. En teckning med henne i sin fina blommiga klänning och bredvid på en hylla står massa fina pokaler med fotbollsspelare på som pappa vunnit...
Till alla andra som uppvaktade mig,
TACK!
Träning = Lyckopiller
Säkerligen känner fler människor som jag gör, att träna frambringar lycka och nya krafter. Skulle ljuga om jag sa att mitt senaste år har vart lugnt. Att vara tvåbarns far, make, lärare, spelare, tränare och skulle vilja hinna med att var mer vän, son och morbror har ibland gjort mig ganska stressad. Man har ett hus som skulle behöva skötas bättre, en bil som skulle behöva pysslas om mer, en c-uppsats som skulle behöva skrivas, tvätt som borde tvättas oftare, nya filmer som borde ses, ny musik som skulle behöva lyssnas på.
Inte ofta, men ibland känns det som om världen ska falla ned på ens huvud och man vill bara lägga sig ner under sitt täcke och aldrig mer kliva upp.
Men då finns det ett säkert sätt att hitta krafter till att börja brottas med vardagen igen, träning.
Träningens effekt på stress
- Minskar halten stresshormoner
- Ökar halten ämnen som gör att vi slappnar av efter träningen
- Ökar insulinkänsligheten som minskar risken för t.ex. diabetes
- Förbrukar glukos och kolesterol som frigörs av stress
- Ökar tillväxthormon som har en uppbyggande effekt i motsats till stresshormoner
Nu är det inte så att jag tränar fotboll för att slippa stress. Jag älskar att spela fotboll och tror att jag på något sätt fortfarande kan bli bättre. Och jag ÄLSKAR att tävla och den processen som sker i ett lag/en grupp där alla ska hitta sina roller och maximera den gemensamma kraften för att komma till ett mål.
Men en underbar bieffekt av fotbollsträningen är att jag blir så jäkla avslappnad och får alltid en massa energi av att träna. Jag kan komma hem efter en slitsam dag på jobbet och bara känna för att ligga i soffan och sura. En fotbollsträning senare kan jag gladeligen bestiga diskberget, skotta bort snön och bada dagiströtta barn. Den dag jag lägger fotbollsskorna på hyllan kommer detta att vara min drivkraft att fortsätta träna, min medicin för att hålla tröttheten och stressen borta. Men jag måste nog även hitta ett sätt att tävla på...tror att det bli Sverigeklassiker...men den dagen den sorgen.
Kvällens träning helt ok i en kall DINA hall. Tyvärr ett rejält manfall då många spelare är krassliga (inte konstigt efter helgens bakteriegryta i a-hallen), några jobbar och några har skavanker och rehabtränar.
"Ajaxtrianglar", "Barca" passningsövning, omställningsspel anfall-försvar-vila, "Sundsvallarn"" och efter träningen lite kombinationsstyrka.
Upp till varje spelare om man vill bli bättre när man kör övningar som man gjort många gånger förut och som ibland kan kännas "tråkiga". Varje gång man tar emot en boll fokuserat automatiseras rörelsen och man bli bättre. Gör det slentrianmässigt/slarvigt och stå still i utveclingen.
I helgen ska jag på en god vän och allsvensk fotbollsspelares bröllopsfest. Dax att leta tag i slipsen och stryka finskjortan...
Tjingeling!
Försäsongen har startat!
Försäsongen i Sverige är ju som alla vet riktigt, riktigt lång. Igår började vår försäsong på "allvar". Träningen igår känn dock som som en parantes då vi hade kommit överrens om att ha en riktigt lugn träning. Att komma från en varm gymnastiksal och cupseger och komma direkt till DINA hallen för att blåsa igång med aerob fysträning direkt skulle bli tungt mentalt. Igår hade Nåjde enkla passningsövningar och en avslutstävling som visade sig vara så svår att den inte avgjordes förräns ca skott nr 80. Givetvis var det vi i lag "äldre"som vann efter att Victor prickat in enda?! målet i tävlingen. Sedan spel som av olika anledningar blev mkt ljummet.
Ikväll började vi att ta första steget på "trappan". "Trappan" är ett konditions och styrke program som går ut på att vi ska stegra vår belastning i träning i sexton trappsteg. Varje vecka är ett trappsteg och således sträcker sig trappan från v.1 till v.16 då vi har seriepremiär. Vi har lyxen att träna i DINA hallen på konstgräs och tiden då SFFs A-lag var ute i snön och sprang intervaller mellan lyktstolpar eller på curlinghallens betonggolv är tack och lov förbi. Nu kan vi träna konditionsträning och göra det så fotbollslikt som möjligt med bollmoment och spelmoment. Vi kommer att pulsera träningen och stegra belastningen i tre veckor för att sedan ha en "återhämtningsvecka" där vi har lite alternativa fysövningar, kommer att bli allt från vattenaerobics, functional moves, spinning, boxcersise m.m. Denna vecka blir alltså lugn och slitna kroppar ska få lagas, byggas på och bli starkare.
V.11 kommer att bli den vecka då männen kommer att skiljas från pojkarna...då ska vi nämligen fixa 96 minuter intervallminuter i hallen. Min filosofi är att ska man orka en fotbollsmatch ska man fixa att hålla igång i intervaller i samma tid. Den första trappan var 36 minuter, inte ens en halvlek och den kändes nog rätt tung för vissa....Kan villigt erkänna att jag själv har en bit kvar till dit jag vill vara, det skyller jag på julhelgerna...
Tävla ska man göra så ofta som möjligt och en av kvällens stationer innehöll spel 2 vs 2 med målvakter. Naturligtvis poäng till de som vann flest matcher och varför jag berättade detta kan väl alla förstå =) Tilläggas ska att jag spelade/sprang med Pontus Ollson, passningsguden. Man måste ÄLSKA att vinna!
Den aeroba delen av fysen har vi tisdagar och på torsdagsträningen är alltid några minuter i slutet av träningen vigt åt gemensam styrka, ofta kombinationsövningar där vi jobbar två och två.
Alla spelare har fått upplägg som de ska köra på "vårt" lyxiga gym active på helgerna.
Jag är alltså fysansvarig i år och jag tänker inte chansa. Rengsjö väntar på Solrosen i seriestarten v.16 och då ska jag/vi vara säkra på att vi konditionsmässigt, explosivt, spänstigt och styrkemässigt är så starka som vi kan vara. Med fysisk styrka kommer mental styrka....
Så här tränar vi nu:
Måndag: Fotboll
Tisdag: Fotbollsfys
Onsdag: Fotboll (kan vara vila ibland)
Torsdag: Fotboll + styrka
Fredag: Fotboll
Lör alt. Söndag Active
Låter mycket för ett division tre lag? Det är för att vi inte vill vara det......
Gäller för spelare att äta rätt, sova rätt och leva rätt för att ta till sig denna träning. Om man inte klarar det är man i fel klubb.
Igår när jag hämtade Selma på dagis stod hon och sköt med en plastboll mot en vägg och skrek jaaaaa måååål!
Hon tillbringade helgen i idrottshallen och hade sett hur glad pappa blev när vi gör mål. Min jänta, jag var så stolt så en tår tillrade på kinden...
Tjingeling!
Söderhamns FF ska till division två!!!
Jo så är det! Men när det händer står skrivet i stjärnorna, gärna redan i år men att vinna en serie är alltid riktigt tufft. Som ni nu kanske förstått kommer denna blogg framförallt att handla om Söderhamns FFs A-lag men säkert även om andra saker som snurrar runt i min värld-musik, film, barn, fru, jobb, vänner och idrott i stort. Jag är Benny Dahlin, veteranen, gubben, gamlingen, kalla mig vad ni vill men spelar och delvis tränar SFF det gör jag, på fredag den 14e (mitt nummer!!!) 34 år ung. SFF är ett lag som jag själv var med och tog upp ur division fyra tidigt 90-tal och sedan har klubben pendlat mellan division tre och division två.
I ca 16 år har jag spelar seniorfotboll i SFF och innan det junior och knatte fotboll. 2009 skulle jag varva ned och spelade då i Trönö i division fyra en säsong. Säsongen blev så lyckosam, "Real Trönö" kallade någon oss då flera fina nyförvärv kom till klubben, att Trönö vann fyran och hamnade i samma serie som SFF. Även om jag hade en rolig tid i Trönö som var ett skönt gäng blev valet inte så svårt när SFF ringde och ville ha mig tillbaka i form som spelare/ledare. SFF hade då haft klubbens kanske mörkaste säsong med sju!?! ihopskrapade poäng och tre tränarbyten. Spelare var naturligtvis lessa, vem hade inte vart det, och jag visste p.g.a. en hälsensinflamation inte om jag skulle kunna spela fotboll vilken öppnade en chans till att vara assisterande tränare i SFF. Inget ont om Trönö men jag saknade också den inställning till träning som alltid hade funnits i SFF då jag vart där. Spelare som smäller på i träning, vill vinna, vill kämpa och hela tiden vill framåt.
2010 blev SFF femma i division tre Södra Norrland som vanns av Kvarnsveden som snuvade Falu FK på seriesegern i sista omgångarna. Falun gick ändå upp då något lag, Ersboda? drog sig ur seriersystemet högre upp.
Jag fick bukt med min hälsensinflamation (tack till excentriska tåhävningar) kom i fin form och spelade alla matcher utom en. Femma kanske låter som ett dåligt resultat av ett lag som kom från division två. Men då ska man ha i åtanke vilket sorts år SFF hade haft i tvåan. Jag ser det som att vi ifjol stoppade raset och i år ska vi börja snegla uppåt igen. För mig personligen blev säsongen knasig då jag både spelade matcherna och skulle vara assisterande tränare till huvudtränare Nåjde. Tyckte väl att jag gjorde båda saker halvdant och funderade mycket när jag var på och påväg in på planen.
Jag blev nominerad som en av hälsinglands tre bästa mittfältare på den årliga fotbollsgalan i Hudiksvall även om jag som bäst kom upp i rätt kapacitet spelmässigt i 4-5 matcher.
I år har vi fått in en kille som även var delaktig ifjol, då som lagledare, Henrik Åhnstrand. I år är det tänkt att Henrik, Nåjde och jag ska vara delaktiga i tränardelen men ha tydliga roller/ansvar. Jag ska mest fokusera på att spela och hålla i fysdelen av vår träning vilket känns skönt då jag fortfarande, med en dåres envishet, tror att jag kan bidra till att SFF gör ett kanonår 2011. (Jag vet att det finns skeptiker men dom som verkligen känner mig vet att gliringar om att jag är slut och liknande bara kastar virke i min eld och gör mig ännu mer motiverad)
Säsongen har just dragit igång tävlingsmässigt med kommunmästerskapet i futsal. (Vi har dock kört på bra även i december i vår egen borg, DINA hallen) Cupen vann vi förövrigt som vanligt, tredje året i rad och bucklan är nu vår.Truppen börjar bli klar och det ser riktigt lovande ut med en mängd hungriga, talangfulla nyförvärv till vårt redan skickliga gäng. Alla har blivit ett år klokare sedan ifjol och jag ser fram emot att blogga om vår väg mot en riktig positiv säsong 2011!
Tjingeling!
