En fin träning.
En fin träning. En röd tråd, funktionella övningar, positionsanpassad träning, koncentration, spelmoment där viljan att vinna är stor och kvaliteen på spelet helt ok för att vara på Badvallens underlag. 14 utespelare, 2 målvakter. Glädje. Intensitet. Bra matchgenomgång inför tidiga seriefinalen på Hällåsen.
Glad och med lite för mycket överskottsenergi hemma tar jag på mig lurarna och löparskorna, samtidigt som "Levels" börjar dundra ut i min egna lilla värld möts jag av den här synen från stugsundsudden och minns att det lilla i livet faktiskt är det stora.
"Oh, sometimes
I get a good feeling, yeah
Get a feeling that I never, never, never, never had before, no no
I get a good feeling, yeah....."
Ser en bild framför mig, lördagkväll, grillar fläskfile med glada barn, vi gjorde det vi kom överrens om mot LAIK, framförallt vinner vi, livet blir ju så mycket roligare då, hur spelarna i laget jublar efter slutsignalen, hur farsan nöjt trampar planen efter slutsignalen med Hilma bredvid sig, deras Hällåsen tradition, hur alla som längtar tills att SFF förlorar får vänta ett tag till på det.....
Ser spelare som älskar läget, som vill göra skillnad på planen och som har den mentalitet som fanns på planen i Ljusdal, spelare som vinner de små, men SÅ viktiga slagen på planen.
Löper vidare, lagom vid Grundvik, lagomt när mina lungor börjar strejka, börjar Ryan Adams sjunga i lurarna:
"I don't remember, were we wild and young
All that's faded into memory
I feel like somebody I don't know
Are we really who we used to be
Am I really who I was?"
Blir lite sentimental, tänker tillbaka på den fantastiska konserten jag var på med Ryan i Stockholm, min härliga frus 35 års present till mig vilken gjorde att jag missade Arbrå borta, då satt jag och bölade till låten, musik, fotboll och mina barn, saker som kan öppna kanalerna numera.... Lite nostalgiska tankar om fotbollen sköljer också in, det var alltså så här det skulle kännas när den tjocka damen sjungit på planen. Allt som oftast helt ok, ibland njuter jag av att "bara" vara ass. tränare, ibland har jag oerhörd längtan och identitetskris över att inte längre spela, ibland har jag tankar på att bara släppa all fotboll då den tar upp mycket av min "inre tid".
Men framförallt längtar jag efter att vinna igen, det är lika roligt som assisterande som spelare!
Några frågetecken med spelare inför match, men frågetecken finns till för att räta ut!
Övrigt
Glad och med lite för mycket överskottsenergi hemma tar jag på mig lurarna och löparskorna, samtidigt som "Levels" börjar dundra ut i min egna lilla värld möts jag av den här synen från stugsundsudden och minns att det lilla i livet faktiskt är det stora.
"Oh, sometimes
I get a good feeling, yeah
Get a feeling that I never, never, never, never had before, no no
I get a good feeling, yeah....."
Ser en bild framför mig, lördagkväll, grillar fläskfile med glada barn, vi gjorde det vi kom överrens om mot LAIK, framförallt vinner vi, livet blir ju så mycket roligare då, hur spelarna i laget jublar efter slutsignalen, hur farsan nöjt trampar planen efter slutsignalen med Hilma bredvid sig, deras Hällåsen tradition, hur alla som längtar tills att SFF förlorar får vänta ett tag till på det.....
Ser spelare som älskar läget, som vill göra skillnad på planen och som har den mentalitet som fanns på planen i Ljusdal, spelare som vinner de små, men SÅ viktiga slagen på planen.
Löper vidare, lagom vid Grundvik, lagomt när mina lungor börjar strejka, börjar Ryan Adams sjunga i lurarna:
"I don't remember, were we wild and young
All that's faded into memory
I feel like somebody I don't know
Are we really who we used to be
Am I really who I was?"
Blir lite sentimental, tänker tillbaka på den fantastiska konserten jag var på med Ryan i Stockholm, min härliga frus 35 års present till mig vilken gjorde att jag missade Arbrå borta, då satt jag och bölade till låten, musik, fotboll och mina barn, saker som kan öppna kanalerna numera.... Lite nostalgiska tankar om fotbollen sköljer också in, det var alltså så här det skulle kännas när den tjocka damen sjungit på planen. Allt som oftast helt ok, ibland njuter jag av att "bara" vara ass. tränare, ibland har jag oerhörd längtan och identitetskris över att inte längre spela, ibland har jag tankar på att bara släppa all fotboll då den tar upp mycket av min "inre tid".
Men framförallt längtar jag efter att vinna igen, det är lika roligt som assisterande som spelare!
Några frågetecken med spelare inför match, men frågetecken finns till för att räta ut!
Övrigt
- Zlatan gör två aktioner i världsklass igår, likaså "Sebs" inlägg till Zlatan, det räckte till seger mot Island.
- NU LÄNGTAR JAG TILL EM!
- Strand förlorar mot Ilsbo med 2-1, den såg jag inte komma. Ikväll vann också Ljusdal över Strand...
- Såg vårt PA vinna mot ettan Bollnäs häromkvällen. Stark seger mot en tidigare obesegrad motståndare, 5-0!. Molin gjorde en bra match mellan stolparna, bl.a 2-3 av klassen "otroliga" räddningar. Finns några intressanta spelare att hålla koll på i det laget.
- Norrala förlorade en tight match mot Hällbo hemma med 2-3. Jag hade förhinder att se matchen men Filip och Holm var med från oss.
- Hille har temporärt tagit ledningen i trean. Hille ett lag jag har full respekt för, dock är jag fortfarande säker på att Kvarnsveden i slutändan tar hem det. Huge placerar sig just nu i mitten av tabellen, med inslag av före detta SFFare håller jag lite på dem där. De har ett lag som SKA vara topp tre....
- Imorgon TIK - Bergvik. Vet inte om Trönö har fler förstärkningar till denna match, tror hur som helst på en seger för Trönö. 3-1 i en tight historia är mitt tips.
Nu ett avsnitt av "Game of Thrones......."
Tjingeling!Kommentarer
Trackback
