Ljusare tider...

..både vädermässigt och på fotbollsfronten. Livet blir enklare när solen skiner då dagarna börjar, vilket de ofta gör tidigt med ett högt skrik:
-"Paaaappa, är det morgon?" (05. 49)

På fotbollsfronten börjar det också ljusna. Om någon har missat det så har jag en självklar diagnos, jag är tävlingsnarkoman. Därför har det inte vart riktigt lika roligt hittills med fotbollen som med futsalen där tävlingarna avlöste varandra i Januari. Vi tävlar såklart på träningarna ibland också, men den RIKTIGA känslan att tävla tillsammans får jag bara i matcher.

Idag ska vi få åka och tävla igen. Då är i alla fall jag lite gladare.

HELA truppen åker till Borlänge. Robin spelar INGET i helgen. Stora och Lilla är lite frågetecken, några kommer tillbaka från förkylning och några har småskavanker.
13.00 möter vi Mora.


Härligt!












I mitt yrke som idrottslärare är det dock sällan det finns något fokus på att just vinna i det vi gör på lektionerna. I kursplanen och dess mål med idrott och hälsa finns inga mål där det står att eleverna ska lära sig att älska att tävla och älska att vinna. Tänkte bara klargöra det ifall att någon förälder till någon elev jag har i skolan någonsin skulle trilla in på min blogg. Visst vill jag forma mina elever i skolan till vinnare i sina liv, ge dem redskap till att leva hälsosamt och ha bra värderingar (ahh, va härligt klyschig jag är ibland). Men i min filososfi som tränare är tävling alltid en central punkt.


Tjingeling!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0