Benny, inga egna initiativ!
Tänker då och då tillbaka på tränare jag haft och vilka som var deras styrkor och vilka som var deras svagheter i mina ögon. En tränares uppgift är oerhört komplex och ska man bli framgångsrik måste man ha många olika kunskaper och egenskaper. Man behöver vara kunnig taktiskt, känna till spelet, vara pedagogisk när man instruerar, kunna planera träningar, förankra övningar i lagets spelide, ha fingertoppskänsla i laguttagningar, förändra matchbilder med byten eller taktiska förändringar, hålla distans till spelare, kunna känna av hur gruppen mår, få alla att känna sig som en del i ett lag, våga ta jobbiga beslut, vara trovärdig, kunna inspirera, skapa en miljö där spelare utvecklas, o.s.v. o.s.v. Listan kan göras oerhört lång.
Vet inte om det är typsikt svenskt men när jag tänker tillbaka är det oftast det negativa man minns bäst vilket är jäkligt tråkigt. Precis som en del elever jag haft genom åren och när vi har elevledda lektioner får klasskamrater ibland nämna många positiva och EN sak som den tillfällige ledaren kunde gjort annorlunda/bättre. Det negativa haglar fram och ofta får man stoppa eleverna att kasta ur sig saker de tycker kunde gjorts bättre. Även om det fanns massor av positiva detaljer så är det alltid, alltid svårare att säga det positiva.
När jag tänker tillbaka på en viss tränare dyker dessa händelser ofta upp:
Benny, inga egna initiativ!
En så här i efterhand riktigt skön replik som jag fick kastad i ansiktet i en match i mitten av 90 - talet av dåvarande tränaren i SFF, Christer Andersson. Christer var en riktigt ambitiös tränare som säkerligen ville lagets och kanske mitt bästa även om mycket som hände den tiden gör att jag starkt ifrågasätter det sistnämnda. Då spelade den mycket skicklige mittbacken Daniel Berglund från Gefle i laget och han var såklart en oerhört viktig spelare som Christer vart delaktig i att värva . I ett smålagsspel på en träning kommer jag och Begga glidandes mot varandra med dobbarna först, Begga träffar mig olycklig och jag blir liggandes i gräset med smärtor medans Daniel lunkar därifrån och då skriker Christer -"Begga, behöver du is?"...
En annan gång fick jag en rejäl utskällning då jag befann mig två meter ifrån min "rätta" position, och då var det AVSPARK!
Allt detta kan jag skratta åt idag och en del av det jag fick höra var säkert befogat då jag ibland låter/lät min egen inspiration kanske gå ut över lagets matchplan allt för mycket. Men en händelse kommer alltid att sitta som en tagg i mig. Jag hade spelat samtliga matcher hela året från start och naturligtvis måste han tyckt att jag hade bra kvaliteer men då jag tillslut, i en period då jag själv var nere för jag tyckte det gick tungt, tog upp det med tränaren att jag tyckte jag fick mer skit än vad jag förtjänade från sidan i matcher så bänkade han mig i den sista kvalmatchen vi spelade för att ta oss upp i tvåan.
Det som sitter som en tagg är inte det att jag blev petad, inte det att jag tog det samtalet, inte det att han bara mindes tre gånger som han hade gett mig kommentarer av klassen "obefogade", inte det att han sa att han tyckte det var bra att jag tog upp detta för att sedan peta mig då jag gjort det, utan att jag i den matchen slutade vara en lagspelare. Hela resan till Stockholm satt jag med hörlurar på och surade längst fram i bussen, jag gav ingen energi utan stal energi av gruppen genom mitt beteende, jag peppade ingen, pratade med ingen och jag var allmänt en dålig lagkamrat. Det var ingen i laget som gjort mig något dumt och naturligtvis borde jag gjort det jag kunnat för att hjälpa dem från sidan. Vi misslyckades i kvalet med ett mål och det hade Christian Höijer kunnat satt då han kom fri i sista sekunden men målvakten räddade.
Kanske var det den sista procenten som jag hade stulit som fattades för avancemang? Troligtvis inte men detta misstag kommer inte jag och förhoppningsvis ingen annan i SFF att göra om...
Nu blev det mycket negativt om Christer men som sagt, han hade många bra sidor också och frågar man någon annan spelare från den tiden (Begga?) kanske han t.o.m. var oerhört rättvis och pedagogisk...Myntet har alltid två sidor, vad en tycker är en mycket bra tränare kan vara något helt annat för någon annan.
En dag siktar jag på att stå på egna ben som tränare och då tror jag att det kan vara bra att blicka tillbaka på
vad tränare jag haft har gjort bra och mindre bra, ta dessa bitar och skapa något eget av det positiva.
Men nu ska jag sova och imorgon skriver jag lite om hur det ser ut inför cupen till helgen...
Tjingeling!
Inga egna initiativ??
Snacka om styrt taktiskt spel :)