Man ska inte ångra sina beslut! men...
I den aktive fotboll spelarens sena höst händer det ibland att jag tänker tillbaka och funderar på om jag hade kunnat gjort något annorlunda för att kanske, kanske kunnat nå en högre nivå i min egen fotboll än division två.
Jag funderar på pappas kommentar:
-"Du kommer alltid att ångra dig" när jag tackade nej till fotbollsgymnasiet i Sundsvall som 15 åring.
Absolut ingen garanti för en positiv utveckling, de flesta som gått där uppe i min ålder är snarare bevis på att jag troligtvis hade vart less på fotboll, eller besviken på att jag aldrig blev bättre och lagt av. Omställningen från det trygga livet nära familj, vänner och mat på bordet till ett liv med en trolig kompis i en etta och att klara sig på egen hand blir nog för tuff för många.
Men det finns ju undantag...hade jag vart en av dem?´
Fotboll var länge inte heller jätteviktigt för mig. Som de flesta tonåringar upptäckte jag de frestelser som fanns runt omkring och därtill var jag länge "skejtare" som nog är så långt ifrån fotboll man kan komma i sett att leva och vara...
En tid fanns det t.o.m. en tanke att jag kunde sluta med fotboll.
Men i tjugo års åldern tyckte jag att fotboll var roligt igen men jag tyckte aldrig själv att jag var tallangfull.
Det finns mycket som talar emot att jag hade kunnat nå längre...jag har aldrig vart snabb, en viktig egenskap för klubbar högre upp, jag var i yngre år rätt bräcklig och blyg i sociala sammanhang. Kommer ihåg när vår distriktslagstränare Kjell Rosen skulle ha upp mig för att förklara något på tavlan på en samling inför hela laget och jag blev pionröd, svimfärdig och så torr i mun att jag knappt kunde harkla ur mig "överlappning"...På den nivån var det och varför kanske någon psykolog kan svara på någon gång...
Det är inte förräns på senare år som jag faktiskt förstått att jag någon gång i livet kanske hade en chans...träffade på en tränare jag hade, som ung senior, och han sa att jag är den bästa spelaren han någonsin tränat. En riktigt fin komplimang då denne tränat rätt skapliga spelare efter det...Nu blev det skryt, det var inte meningen men jag tror inte man ska gå runt och fundera för mycket på saker som kunde vart annorlunda. Allt händer för en orsak och om jag på något vis hade sparkat mig uppåt i fotbollskarriären hade jag kanske gått miste om allt fint jag har i livet nu...
På tal om det, idag riktig kvalitetstid med Hilma. Först en timme skridsko på Hällåsen och sedan en timmes skidåkning på Hällmyra. Och sedan massa mys med Selma och Marie.
Och när allt kommer kring, at the end of the day, är det viktigare än allt!
Tjingeling!
