34 år
Idag fyller jag år. För 34 år sedan, den 14e januari 1977, föddes jag på Söderhamns BB. 34 år är i många sammanhang inte speciellt gammalt, i många sammanhang är det fortfarande rent av ungt. 26 år kvar till pension, fortfarande rätt ung pappa, rätt så ung lärare, rätt så ung tränare....
Men eftersom att denna blogg ska vända sig mest åt mitt intresse fotboll måste jag ju erkänna att jag i det avseendet som aktiv spelare börjar bli rätt så gammal...
Efter träningen häromkvällen blev det så att jag och den näst äldste spelaren i laget blev kvar och samlade in koner (hur fan det nu kunde hända!) och jag kläcker kommentaren -" ska vi gubbar behöva samla koner?" till Simon Åberg...
Det komiska i det är att Simon är 25 och nästan tio år yngre än mig...
Vad skiljer då mig mot de flesta killar i laget som ligger runt 20 års åldern?
Det positiva först....
Jag njuter verkligen av nästan varje gång jag får dra på mig fotbollsskorna, min sista träning/match som aktiv är i bakom nästa hörn i jämförelse med de flesta andras.
Jag har ett bättre utgångsläge att leva ett liv på t.ex. helger som gynnar fotbollen än vad man har i 20 års åldern då livet på helgerna ofta inte är gynnsamt för ens utveckling. Sånt som man idag kan bli irriterad över men jag var tyvärr inte ett dugg bättre än vad de flesta är idag när jag var 20 år...tyvärr. Säkerligen hade man kunnat bli några procent bättre om man hade de helger man har nu då.
Jag har bättre musiksmak....
Det mindre positiva:
Jag har aldrig vart speciellt snabb i benen och jag blir inte direkt snabbare med åren. Man får försöka kompensera med att bli snabbare i huvudet.
Jag har inte de drömmar jag hade när jag var 18-20 nu...jag accepterar att jag aldrig blev bättre än en skaplig division två spelare.
Att åka och träna kan ibland ge känslan av att man är egoistisk trots att jag har en förstående familj
Man kan inte släppa fotbollen så lätt...när jag var 20 tränade jag och sedan åkte man hem och tänkte inte något mer på fotboll. Nu är man så engagerad att man ibland drömmer om spelare, matcher och träningar.
Gör man en dålig match är man slut...när man var 20 hade man en formsvacka...
Man har inte speciellt mycket gemensamt socialt med de man spelar med, när de träffas och kollar en match och tar en bira söver jag barn....
Min födelsedag blev jättebra vilket jag får tacka familj och vänner för. Fru Marie hade lagat mina favoritpajer, Hilma och Selma sjöng och Hilma hade gjort en tavla till mig som hon var mäkta stolt över. En teckning med henne i sin fina blommiga klänning och bredvid på en hylla står massa fina pokaler med fotbollsspelare på som pappa vunnit...
Till alla andra som uppvaktade mig,
TACK!
