Slut på v.6..
Slut på v.6 och denna vecka avslutades med en timmes träning i DINA hallen och mycket spel. Henrik fick förhinder och Nåjde hade planer så jag körde träningen. Uppvärmning, en i mina ögon riktigt rolig avslutsövning och sedan spel 6 mot 6.
Ett backpar i varje lag och sedan lottade lag. Matchräkning 3-2-1-1-2-3. Matchen slutade oavgjort 3-3 och "finalen" spelades först till två mål. Vet inte om jag var otydlig eller om någon i det andra laget var sämre förlorare än vad jag är för när det avgjordes blev det en del tjafs om regler, sidbyten och fan och hans moster o.s.v...Genuint förbannad är det inte ofta jag blir nuförtiden och den känslan kändes nästan skön, hellre förbannad efter en träning än oberörd!
När jag sedan förklarade varför jag var lite förbannad när jag kom hem till min fru och hörde mig själv rabbla om matcher och mål på en träning förstod jag snart hur löjligt det lät och efter ett varmt bad och ett glas cola var jag lugn igen....
En lång dag, fredagar betyder 9.5 h arbete för mig och sedan träning en timme, är över. Fredagskvällar är en utmaning i att inte somna före 22.00 i alla fall....
Helgen år i vilans tecken....tid med döttrar och fru, lite styrketräning och en del skidåkning hoppas jag hinna med.
V.7 kommer att bli tuff för SFFs A-lag och två dagars mer eller mindre vila är nödvändig....
Måste älska Foppa Forsberg. Ett hav av pengar på banken, tusen skador på kroppen men ändå kan han inte slitas från situationen att vara en del i ett lag, jaga segrar och dess kickar och bevisa för alla skeptiker att han fortfarande är riktigt bra. Hur det än går så är jag mycket mycket imponerad av hans vilja och mod. Sportsligt har han ju enligt många mycket att förlora (stämmer ju säkert om man ska jämföra med då han var nr.1 i världen) men att han vågar kasta sig in i NHL igen, har den viljan, det gör att han vunnit hur det än går. Go Foppa!
Tjingeling!
Ett glas cola gör alltid susen.
Håller dock inte med om Foppa. När ska det annars sluta att imponeras av hans försök till comeback? Om han är 46 år och försöker spela i NHL. Är det tufft och modigt av honom då?
Nej, låt det vara att han var världens bäste och inse att det aldrig blir så igen.
Jag håller med dig Benny. Man måste förundras över vår främste hockeyspelare någonsin...den vinnarskallen hos flera och vi skulle bada i OS-guld.
Han vet vad han har att förlora, men vägrar sluta på annat än sina egna premisser. Respekt !
Tjena Denka!
Hur det än går så var ju Foppa en gång världens bästa spelare, det kan ingen ta ifrån honom. Han förstår ju liksom (tror jag)alla andra att han inte blir det igen men att han älskar sporten så mycket och inte är mätt är riktigt coolt tycker jag. Hoppas han bidrar med någonting så att det inte bara blir en egoboost för honom men det tror/hoppas jag han gör!
