Petter Hansson
Petter Hansson, eller "Moris" som dåvarande mittbackskollega i juniorallsvenska laget Hasse Thapper brukade kalla honom p.g.a. hans morotsfärgade hår, är den spelare jag spelat med och kännt som nått längst i fotbollskarriären.
Efter knattteår i Stugsund gick han till SFF och var ingen stjärna där och inte heller i S/L Hockey där jag också spelade med honom. Men i ett vinteruppehåll från fotbollen, jag skulle gissa årtalet någonstans 92/93 hände något med honom. Från att ha varit en ok spelare i både hockey och fotboll, men nött en del bänk, började han att dominera i båda. Det handlade till viss del om fysik men även mycket om självförtroende och en stark mentalitet i övrigt. Plötsligt vann han alla nickduller och allt närkampsspel och var oerhört följsam i försvarsspelet. Han har aldrig vart teknisk men ändå kommer jag ihåg när vi mötte Slätta borta i dalarna i division tre då han helikopterfintade bort två pressande forwards som siste man, snacka om självförtroende!
Vi fick Hasse Olsson som tränare i A.laget och Hasse hade känningar i Halmstad och Petter fick provspela och fick såklart ett kontrakt. Efter några säsonger i Allsvenskan med bl.a. ett SM guld fortsatte han till Heerenveen, Landslaget, Rennes och nu Monaco. Även om han haft det tungt den sista tiden i sitt klubblag har han en fantastisk karriär att sitta och tänka tillbaka till den dag han slutar.
Jag träffade Petter första gången då jag blev vald att vara ledare i fotbollsskolan med honom och vi var ledare där i två-tre år och hade bl.a. en skön liten rödhårig, lillgammal lirare dessa år som vi hade mycket roligt med. Hans namn var Emil Hedestig och är nu involverad i Djurgårdens ungdomsorganisation på något vis, men det är en helt annan historia...(dock visar den på att jag inte är purung längre) Det jag minns bäst från fotbollsskolan är annars när Petter skickar iväg en stenhård vrist i ansiktet på en stackars kille som nästan gjorde en bakåtvolt på planen, det enda barnet som hade sin förälder där och tittade....(han överlevde i alla fall)
Några år senare köpte jag Petters monster till moped. En hyper trimmad MT-50 som lät som något som just kommit ut från helvetet. Jag älskade mopeden men det gjorde inte min engelskalärarinna som gav mig en daglig utskällning för att min moped lät så mycket när jag kom på morgonen. Jag försökte förklara att det var ett hål i förgasaren men det örat ville hon inte lyssna med....konstigt.
Ett annat minne från Petter är när han kliver ut från "tefatet" på strömingsleken. En karusell som snurrade så mycket att G-kraften tryckte upp dig mot väggen och gjorde dig så in i helvete yr (och detta BETALADE man för).
Petter hade åkt turen före mig, hade inte pallat snurret och kom ut och spydde en kasakadspya så att det stänkte upp i mitt öga och sved som tusan!
Ett annat minne är när vi blir överfallna av ett gäng på stan i Göteborg på Gothia Cup och Petter backar inte och efter diverse smällar rinner blodet, nä, sprutar blodet ur Petters näsa men han går med den rinnandes hela kvällen. Vi skulle till Ljusne damlags skola för att fria men hittar inte dit varav Petter ställer sig mitt i vägen och stoppar en hel bilkö och frågar en rädd stackars dam i första bilen:
-"Öhh bor ni här i Stockholm?"
Tanten blir livrädd och gör en rivstart därifrån....underbart!
Men förutom alla dessa dråpliga minnen är det detta som jag tänker mest på när jag tänker på Petter:
http://www.youtube.com/watch?v=XM6_9YNE21A
Och den här är rätt mäktig:
http://www.youtube.com/watch?v=mXeaW8bD2KE&feature=related
Träffar Petter då och då och han är precis samma "Moris" som när vi var yngre men han har snyggare bil nu..
Tjingeling!
Efter knattteår i Stugsund gick han till SFF och var ingen stjärna där och inte heller i S/L Hockey där jag också spelade med honom. Men i ett vinteruppehåll från fotbollen, jag skulle gissa årtalet någonstans 92/93 hände något med honom. Från att ha varit en ok spelare i både hockey och fotboll, men nött en del bänk, började han att dominera i båda. Det handlade till viss del om fysik men även mycket om självförtroende och en stark mentalitet i övrigt. Plötsligt vann han alla nickduller och allt närkampsspel och var oerhört följsam i försvarsspelet. Han har aldrig vart teknisk men ändå kommer jag ihåg när vi mötte Slätta borta i dalarna i division tre då han helikopterfintade bort två pressande forwards som siste man, snacka om självförtroende!
Vi fick Hasse Olsson som tränare i A.laget och Hasse hade känningar i Halmstad och Petter fick provspela och fick såklart ett kontrakt. Efter några säsonger i Allsvenskan med bl.a. ett SM guld fortsatte han till Heerenveen, Landslaget, Rennes och nu Monaco. Även om han haft det tungt den sista tiden i sitt klubblag har han en fantastisk karriär att sitta och tänka tillbaka till den dag han slutar.
Jag träffade Petter första gången då jag blev vald att vara ledare i fotbollsskolan med honom och vi var ledare där i två-tre år och hade bl.a. en skön liten rödhårig, lillgammal lirare dessa år som vi hade mycket roligt med. Hans namn var Emil Hedestig och är nu involverad i Djurgårdens ungdomsorganisation på något vis, men det är en helt annan historia...(dock visar den på att jag inte är purung längre) Det jag minns bäst från fotbollsskolan är annars när Petter skickar iväg en stenhård vrist i ansiktet på en stackars kille som nästan gjorde en bakåtvolt på planen, det enda barnet som hade sin förälder där och tittade....(han överlevde i alla fall)
Några år senare köpte jag Petters monster till moped. En hyper trimmad MT-50 som lät som något som just kommit ut från helvetet. Jag älskade mopeden men det gjorde inte min engelskalärarinna som gav mig en daglig utskällning för att min moped lät så mycket när jag kom på morgonen. Jag försökte förklara att det var ett hål i förgasaren men det örat ville hon inte lyssna med....konstigt.
Ett annat minne från Petter är när han kliver ut från "tefatet" på strömingsleken. En karusell som snurrade så mycket att G-kraften tryckte upp dig mot väggen och gjorde dig så in i helvete yr (och detta BETALADE man för).
Petter hade åkt turen före mig, hade inte pallat snurret och kom ut och spydde en kasakadspya så att det stänkte upp i mitt öga och sved som tusan!
Ett annat minne är när vi blir överfallna av ett gäng på stan i Göteborg på Gothia Cup och Petter backar inte och efter diverse smällar rinner blodet, nä, sprutar blodet ur Petters näsa men han går med den rinnandes hela kvällen. Vi skulle till Ljusne damlags skola för att fria men hittar inte dit varav Petter ställer sig mitt i vägen och stoppar en hel bilkö och frågar en rädd stackars dam i första bilen:
-"Öhh bor ni här i Stockholm?"
Tanten blir livrädd och gör en rivstart därifrån....underbart!
Men förutom alla dessa dråpliga minnen är det detta som jag tänker mest på när jag tänker på Petter:
http://www.youtube.com/watch?v=XM6_9YNE21A
Och den här är rätt mäktig:
http://www.youtube.com/watch?v=mXeaW8bD2KE&feature=related
Träffar Petter då och då och han är precis samma "Moris" som när vi var yngre men han har snyggare bil nu..
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
