Barcelona, sämst på att..
...slå felpassningar! Hade turen att se champions leaguematchen mellan Barca och Arsenal igår. Allt är ju redan sagt om Barcelona men man kan inte annat än att häpna över hur bra de är. Spelar ut ett erkännt spelskickligt Arsenal efter noter och gör knappt ett misstag på en hel match (inte ens målen i egen bur kan de ge till motståndraren, utan självmål, DET var i och för sig ett stort misstag.) Och Messi, ja vad säger man? Allt är sagt där också, bara att njuta.
Skön ego kväll med träning, bastu, mat och fotboll på Olearys med laget, sådana kvällar behövs ibland!
Min träning igår, blev inte så bra som den såg ut i mitt huvud men i slutändan hade vi ändå nått dit jag ville, många löpningar i hög hastighet och bra match-puls träning.
Ikväll Henriks träning, taktisk sådan i hur vi ska tänka i försvar och uppbyggnadsfasen när vi spelar. Perfekt träning idag då det drog en del i baksidorna...
Simon stukade tyvärr sin fot på träning igår och får gå en rehab kamp mot Spång som stukade sin fot i måndags. Tråkigt som fan men skador kommer alltid att vara en del av fotbollen. Gäller att göra allt i uppvärmning och förebyggande träning så att skadorna minimeras. Nu har vi tre stukade fötter på Besse, Spång och Simon i år (både Simon och Spång har tråkiga erfarenheter av stukade fötter från ifjol), Danne och Micke har knäskador som tillkom ifjol och Martin har ljumskproblem som han fragits med ett tag. Adam har problem med ett knä efter en smäll. Om vi kunde gjort något för att slippa stukningarna får vi fundera på men annars kan jag inte se något i upplägget som vi kunde gjort annorlunda för att förhindra dessa skador.
Idag tog jag och döttrarna rekord i simhallstid på Hällåsen. Efter simning och bad hyrde vi in oss på relaxen och när jag njöt som mest i det varma bubbelbadet knackade det på fönstret och utanför stod Adde i bygg-kläder och såg frusen ut...
För en sekund kände jag mig som det fotbollsproffs jag en gång hade gett allt för att blivit...sedan spottade Selma vatten i ansiktet på mig och jag var återigen tillbaka till den lycklige far/sportlovs lärare jag är idag.
När jag hade haft min historia med bakterier i ryggraden och missat ett halvår med fotboll, tror det var 2007, gick jag upp ca. 10 kilo i vikt. Det kändes dock som närmare 30 kilo och vägen tillbaka kändes lång. På midsommarafton hade jag problem med att hitta en skjorta som jag inte tyckte att jag såg ut som en avdankad lastbilschaffis i. Fick en rolig (?) kommentar av min mamma den dagen då jag var påväg till midsommarstången missnöjt klagande på att jag gått upp tio kilo, varav min mamma Edit sa
-"Vafan, är det inte mer"?
Då kändes allt genast mycket lättare...hmm. Men vad är det man säger, saningen får man av barn, fyllisar och sina föräldrar. Varför jag skriver om detta är att min mamma sa att jag såg lätt ut på planen i matchen mot HFF.
Nu spelar det inte sån stor roll hur det ser ut, ingen alls faktiskt, men HUR det känns är jävligt viktigt. Och det börjar faktiskt kännas som om kroppen kan komma i bra matchform till premiären.
Imorgon jobb på fritids och sedan helg
Tjingeling!
Skön ego kväll med träning, bastu, mat och fotboll på Olearys med laget, sådana kvällar behövs ibland!
Min träning igår, blev inte så bra som den såg ut i mitt huvud men i slutändan hade vi ändå nått dit jag ville, många löpningar i hög hastighet och bra match-puls träning.
Ikväll Henriks träning, taktisk sådan i hur vi ska tänka i försvar och uppbyggnadsfasen när vi spelar. Perfekt träning idag då det drog en del i baksidorna...
Simon stukade tyvärr sin fot på träning igår och får gå en rehab kamp mot Spång som stukade sin fot i måndags. Tråkigt som fan men skador kommer alltid att vara en del av fotbollen. Gäller att göra allt i uppvärmning och förebyggande träning så att skadorna minimeras. Nu har vi tre stukade fötter på Besse, Spång och Simon i år (både Simon och Spång har tråkiga erfarenheter av stukade fötter från ifjol), Danne och Micke har knäskador som tillkom ifjol och Martin har ljumskproblem som han fragits med ett tag. Adam har problem med ett knä efter en smäll. Om vi kunde gjort något för att slippa stukningarna får vi fundera på men annars kan jag inte se något i upplägget som vi kunde gjort annorlunda för att förhindra dessa skador.
Idag tog jag och döttrarna rekord i simhallstid på Hällåsen. Efter simning och bad hyrde vi in oss på relaxen och när jag njöt som mest i det varma bubbelbadet knackade det på fönstret och utanför stod Adde i bygg-kläder och såg frusen ut...
För en sekund kände jag mig som det fotbollsproffs jag en gång hade gett allt för att blivit...sedan spottade Selma vatten i ansiktet på mig och jag var återigen tillbaka till den lycklige far/sportlovs lärare jag är idag.
När jag hade haft min historia med bakterier i ryggraden och missat ett halvår med fotboll, tror det var 2007, gick jag upp ca. 10 kilo i vikt. Det kändes dock som närmare 30 kilo och vägen tillbaka kändes lång. På midsommarafton hade jag problem med att hitta en skjorta som jag inte tyckte att jag såg ut som en avdankad lastbilschaffis i. Fick en rolig (?) kommentar av min mamma den dagen då jag var påväg till midsommarstången missnöjt klagande på att jag gått upp tio kilo, varav min mamma Edit sa
-"Vafan, är det inte mer"?
Då kändes allt genast mycket lättare...hmm. Men vad är det man säger, saningen får man av barn, fyllisar och sina föräldrar. Varför jag skriver om detta är att min mamma sa att jag såg lätt ut på planen i matchen mot HFF.
Nu spelar det inte sån stor roll hur det ser ut, ingen alls faktiskt, men HUR det känns är jävligt viktigt. Och det börjar faktiskt kännas som om kroppen kan komma i bra matchform till premiären.
Imorgon jobb på fritids och sedan helg
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
