Inre motivation

Höstlovet är här, dvs från fotbollen. Igår den sista "officiella" samlingen i A-laget på att tag. Henrik gav sin syn på säsongen, vad har vart bra och vad hade gjorts annorlunda om vi fick spola tillbaka tiden. Ett bra snack tycker jag och Henrik tog upp mycket av det som jag vet att några i laget också haft synpunkter på.

 

 

Mycket togs upp och Henrik pratade lite om inre och yttre motivation hos oss som håller på med fotboll.

 

 

Man kan skilja på inre och yttre motivation. Inre motivation är oftast starkast, och kommer från den egna viljan att uppnå någonting. Yttre motivation skapas av utomstående förhållanden, t ex att tjäna en summa pengar eller ökad social status om du blir befordrad eller berömd.

De som har en inre motivation är såklart de som har bäst chans att utvecklas till bra fotbollsspelare. Många i vårt lag har denna "inre" motivation, skulle kunna nämna många men jag tar Ivan Levoshko som exempel. Ivan är kanske den, som på hösten, utvecklats mest i vårt lag om du frågar mig. Mycket av det kommer från att han själv vart och tränat mycket, utan laget, fått en drivkraft att själv vilja förbättras och tycker att han behövt träna mer än vad de "ordinarie" träningarna erbjudit. På våren tror jag ärligt inte att Ivan hade denna inre motivation och några matcher i division fem tyckte inte jag att han stack ut, men på hösten såg han mer och mer ut som en bra division tre spelare med potential för mer (om denna utveckling fortsätter nästa säsong). En mer ödjmuk spelare med förståelse vad det krävs för att utvecklas och även en vilja att lägga ned den energin.

 

 

Vissa har mycket "talang" som det så felaktigt kallas gratis, men den största talangen enligt mig är den att hela tiden vilja träna och utvecklas, aldrig stanna och vara nöjd, och att även i de enklaste av fotbollsövningar hela tiden jobba utifrån sig själv och göra saker så bra som möjligt hela tiden, göra allt 100%. Ha en "inre låga" att förbättras.  Det i kombination med en vilja av stål för att vinna och göra de uppoffringar som krävs i livet utanför planen tycker jag är en underbar kombination. Social kompetens skulle jag också vilja påstå är viktigt.

 

 

Ett omvänt exempel som jag kan ta där är bröderna Wallgrens i Trönö. Härliga personer och jag gillar dem allihop sedan min tid i Trönö. Roliga killar och alla skulle de med den "talang" jag talar om här ovanför gått långt som fotbollsspelare. Hade Thomas och Tommy haft den hade de säkert fått chansen i allsvenskan och skulle den yngste, Magnus, helt plötsligt få den skulle han fortfarande ha chansen högre upp i seriesystemen. Men denna talang är ju den svåraste att plötsligt finna. Man kan vara naturligt snabb, fått en gåva/fantasi att se snabba lösningar på en fotbollsplan, ha lätt för att lära sig hur man träffar en boll i ett skott för att den ska skjutas iväg så hårt som möjligt o.s.v. Men har man inte den inre viljan/motivationen att ta till vara på detta och se hur långt man kan nå med dessa färdigheter, träna, utvecklas,  då stannar man i Hälsingland och kanske kan man vinna stjärnligan i Kuriren någon gång...Inget fel med det, man kan ju vara jäkligt lycklig ändå, fotboll är ju inte det centrala i universum för alla personer. Vissa är nöjda, trots förtusättningar att nå mycket längre, med att vara kvar här i krokarna.

 

 

Jag tycker själv att jag för det mesta i mitt liv (några år i tonåren hade den kunnat vart bättre) haft den inre motivationen att bli så bra som möjligt men inte givits de "rätta" förutsättningarna eller gåvorna som några av t.ex. Wallgrenarna, jag är mer en träningsprodukt. Jag har dock en fallenhet att bli bra vän med bollar, men detta räckte bara till att bli en skaplig division två spelare...

 

 

Läser detta i dagens Aftonbladet och detta tycker jag också visar på en "inre" motivation, Durmaz från MFF efter förlusten mot Austria Wien:

– Vi är några stycken som står kvar efter varje träning och nöter: jag, (Daniel) Larsson, (Mathias) Ranégie, Wilton (Figueiredo) och Jiloan (Hamad). Men det borde vara fler som gör det, som har den motivationen.

MFF hade 13-6 i hörnor och flera frisparkar i bra läge, men samtliga blev resultatlösa.

– Det känns som vi borde vara farligare där. Jag vet inte vad det beror på att vi inte är det, säger Jansson.Man behöver träna extra också på fasta situationer, menar Durmaz.

 


 

Då så, träna på!

 

Tjingeling!

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0