Tillbaka i gamla synder
Kom äntligen ut på en joggingtur ikväll igen, stjärnklart och Eminem i lurarna. Kroppen känns fin trots allt. Ingen känning alls i knät nu.
Genast kommer de igen, bilderna i huvudet. Hur jag vinner en nickduell mot en Trönöspelare, snurrar upp en Rengsjöspelare med en gammal tittfint, slår en frispark i krysset mot ABK, glidtacklar och bryter en farlig målchans mot Edsbyn, visar på planen att gubbjäveln fortfarande är bäst, han är inte slut..... sådana tankar som jag alltid har peppat mig själv med på mina höst och vinter jogging turer.
Också stannar jag upp, funderar, kommer ur min fotbollskoma och kommer ihåg att jag inte spelar fotboll mer. Gubbjäveln ÄR slut.
Var på utflykt med familjen i höstskogen idag och träffade Terje som var ute och sprang, de bilderna kan han ta över nu istället...förutom orden gubbjävel och slut då.....
Istället för Eminem sätter jag på en långsam Melissa Horn låt och promenerar sista biten. Jag är inte trött, har inte ont, men jag kan gå nu, jag har inget mer att bevisa som spelare. En blivande tränare kan gå sista biten och fundera på hur man på bästa sätt instruerar en ytterforward på icke bollsida att löpa i offensiven i ett 4-3-3 system, trianglar, spel på rätt fot o.s.v. Rätt kul det med.
Vid den här tiden ifjol hade brevet som sagt att jag var nominerad till Galan i Hudik precis tagits emot. Först trodde jag faktiskt att det var ett skämt, ett "practical joke". Sedan förstod jag att det var på riktigt och tyckte faktiskt det var roligt. Inte så mycket för själva nomineringen kanske, mer för chansen att ta med frugan på gala och mingla med fotbollsintresserade människor. Nomineringen bidrog kanske lite till att jag spelade detta år också fastän några i klubben ville se mig som assisterande redan då. Men jag tyckte att jag kanske kunde bidra en säsong till. Så känner jag inte nu längre.
Inget nytt klart med SFFs trupp ännu men det jobbas för fullt bakom kulisserna. Det hade inte vart svårt att ha ett heltidsjobb som fotbollstränare, tänker på fotboll 8 timmar om dagen gör man tamefan ändå!
Besök av HeadCoach med familj idag, Selmas överblivna kalasfika måste ätas upp och alltid kul att träffa Bob m. familj. Såklart handlade det även mycket om fotboll.
Ingen Maradona har velat komma ur min syster ännu men nu måste det vara nära!
Imorgon ny vecka, nya möjligheter
Tjingeling!
Genast kommer de igen, bilderna i huvudet. Hur jag vinner en nickduell mot en Trönöspelare, snurrar upp en Rengsjöspelare med en gammal tittfint, slår en frispark i krysset mot ABK, glidtacklar och bryter en farlig målchans mot Edsbyn, visar på planen att gubbjäveln fortfarande är bäst, han är inte slut..... sådana tankar som jag alltid har peppat mig själv med på mina höst och vinter jogging turer.
Också stannar jag upp, funderar, kommer ur min fotbollskoma och kommer ihåg att jag inte spelar fotboll mer. Gubbjäveln ÄR slut.
Var på utflykt med familjen i höstskogen idag och träffade Terje som var ute och sprang, de bilderna kan han ta över nu istället...förutom orden gubbjävel och slut då.....
Istället för Eminem sätter jag på en långsam Melissa Horn låt och promenerar sista biten. Jag är inte trött, har inte ont, men jag kan gå nu, jag har inget mer att bevisa som spelare. En blivande tränare kan gå sista biten och fundera på hur man på bästa sätt instruerar en ytterforward på icke bollsida att löpa i offensiven i ett 4-3-3 system, trianglar, spel på rätt fot o.s.v. Rätt kul det med.
Vid den här tiden ifjol hade brevet som sagt att jag var nominerad till Galan i Hudik precis tagits emot. Först trodde jag faktiskt att det var ett skämt, ett "practical joke". Sedan förstod jag att det var på riktigt och tyckte faktiskt det var roligt. Inte så mycket för själva nomineringen kanske, mer för chansen att ta med frugan på gala och mingla med fotbollsintresserade människor. Nomineringen bidrog kanske lite till att jag spelade detta år också fastän några i klubben ville se mig som assisterande redan då. Men jag tyckte att jag kanske kunde bidra en säsong till. Så känner jag inte nu längre.
Inget nytt klart med SFFs trupp ännu men det jobbas för fullt bakom kulisserna. Det hade inte vart svårt att ha ett heltidsjobb som fotbollstränare, tänker på fotboll 8 timmar om dagen gör man tamefan ändå!
Besök av HeadCoach med familj idag, Selmas överblivna kalasfika måste ätas upp och alltid kul att träffa Bob m. familj. Såklart handlade det även mycket om fotboll.
Ingen Maradona har velat komma ur min syster ännu men nu måste det vara nära!
Imorgon ny vecka, nya möjligheter
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
