Lite ont ännu

Ibland kommer det över mig, nu när säsongen ska börja ska jag inte köra igång. Det gör fortfarande lite ont att inte spela, att inte kämpa på planen med lagkamraterna, skitsnacket i duschen, känslan att vinna, om så bara på träning, känslan att börja hitta formen, nöta frisparkar, sena joggingturer med bilder i huvudet hur man dominerar matcher, komma till träning och bara behöva bry sig om att TRÄNA....
Sedan kollar jag mig i spegeln, känner efter hur mina hälsenor mår, hur mitt knä mår, de gråa hår som ständigt blir fler, hur jag för varje dag som går blir lite "mustigare" och sedan tänker jag på vilka sköna kvällar jag nu kommer att hinna ha med min familj ibland och då tar jag mitt förnuft till fånga igen. Att vara tränare är faktiskt också jäkligt roligt.


Ikväll första fyspasset...håller inte med till 100%, fotboll handlar om mycket mer än fysik men visst är den mkt viktig...

Men fotboll är fotboll och precis som då handlar fotboll 2012 om fysik. Att orka och vilja löpa mycket.
Vi startade emellertid mjukt. Ingen fysisk aktivitet, bara samtal om förhållningssätt.
Och så sa Nanne det som jag länge misstänkt:
”Vi måste bli tempotåliga. Man springer mycket mer och längre i högre fart i dag än för 15 år sedan.”
Det var som jag trodde.
Puh, det är bar att bita ihop.

-Rydström

Tjingeling!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0